Det är hårda ord mot justitieministern och socialministern, och ovanligt nog – stötvis kan det låta nästan lika på Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters ledarsidor. ”Ohederlig”. Genant”. De har ”hycklat”.

Varför? Jo, Morgan Johansson och Lena Hallengren (S) vill inte utreda det som utretts i Norge och nyligen avvisats i stortinget, att göra det helt fritt från straff att ertappas med en mängd narkotika som kan sägas vara för ”eget bruk”.

Om samma fråga yttrade sig nyligen kriminalkommissarien Lennart Karlsson vid Stockholmspolisen, som har stor erfarenhet av arbetet mot knarklangningen. Jag lyssnade i april på ett seminarium som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle ordnade. Där sade han att ”för oss som arbetar med dessa frågor är lagföringen för ringa narkotikabrott ett viktigt arbetsredskap”. Det ger möjligheter till både förebyggande insatser och motverkande av andra brott, och det är en grund för samverkan med både socialtjänst och ungdomsmottagningar.

Man behöver för övrigt inte vara socialdemokrat för att inse det som justitie- och socialministrarna har insett om vad som ofta döljer sig bakom talet om ”avkriminalisering”.

Det här är ett citat från en annan ledarsida, Lars Ströman i Nerikes Allehanda (lib): ”Juridiskt leder det till att det polisen förhindras att ingripa mot langare som har en så lite mängd narkotika på sig att de kan hävda att det är för ’eget bruk’. … "Avkriminalisering" blir en present till de kriminella gängen.”

Samtidigt som det är kapplöpning i andfådd upprördhet mot dessa langarligors skjutande, med krav på längre fängelsestraff, ägnar sig andra i politiken åt att försöka göra ligornas försäljare immuna mot ingripanden, så länge de vid varje tillfälle bär en mindre mängd av något slags narkotika.

I Norge har detta drivits av den av högerpartiet ledda regeringen, och av en samling av ämbetsmän och narkotikaanvändarföreningar i en utredning, ”Rusreform” kallades det, och slagordet var: ”Från straff till hjälp”. Vilket slags vård skulle hjälpen bestå i? Jo, en kallelse till ett samtal med en socialsekreterare. Det är inte att undra på att det norska centerpartiet, som tidigt såg ihåligheten, i slutändan fick andra med sig och fällde förslaget.

I Sverige är flera politiska ungdomsförbund pådrivande för att med ”avkriminaliseringen” lägga hinder för polisen i försöken att hålla emot den langning som är de kriminella gängens främsta födkrok. Förbunden vänder därmed ryggen åt de många ungdomar, bland annat i utsatta områden, som förstår att vägen framåt och uppåt är att vända narkotikan ryggen och gå in för studier, skötsamhet och föreningsaktivitet.

Andra ungdomar, från miljöer med mer pengar, som köper knark och göder ligor, kan kortsiktigt känna sig tryggare mot ingripanden om man binder polisens händer. Men det borde inte vara de ungdomarna som känner att det är dem ungdomsförbunden främst talar för.