Årets första partiledardebatt i riksdagen hölls i onsdags. Detta trots stor smittspridning i samhället. Klokheten att samla samtliga partiledare, utom Nyamko Sabuni (L) som saknar riksdagsplats, kan diskuteras.
I vanlig ordning var det ett smörgårdsbord av ämnen. Skogspolitik, skatter och migration var några. ”Coronastrategin” som det ofta slappt kallas, med påhängande frågor om äldreomsorgens betydelse i den, var de stora frågorna. På denna punkt fick regeringen kritik högerifrån.
Ulf Kristerssons (M) pratade om avsaknad av ledarskap under pandemin. Vad det konkret innebär är osäkert. På slagkraftigt Buschmanér uppmanade KD-ledaren att regeringen måste ta ansvar eller avgå. Men vilka delar av ”strategin”, vad och när, borde ha gjorts annorlunda förblir oklart.
Den mobb som stormade kongressbyggnaden i Washington den 6 december var också ett återkommande tema under debatten.
Alla partiledarna tog avstånd från stormningen. Sju partier har också tagit avstånd från Donald Trump och hans uppviglande av mobben. Den åttonde, Jimmie Åkesson (SD), sa inget på den punkten. Inte heller nämnde han att han föredragit en annan valutgång: han ser hellre fyra år till med Trump som president av USA, än nyvalda Joe Biden.
Kritik mot Åkesson kom bland annat från Stefan Löfven (S) och avgående språkröret Isabella Lövin (MP). Värre var det med Ebba Busch (KD) och Ulf Kristersson (M) som inte tog en enda replik på SD-ledaren. Har Kristersson inget att säga till eller om Åkessons, och hans partikamraters, sympatier med trumpisterna i det amerikanska republikanska partiet?
Här är ett förslag: Vad tycker Åkesson om presidentens hatpropaganda och lögner som basunerats de senaste fyra åren? Eller varför SD:s tidigare chefsideolog Mattias Karlsson tillsammans med andra högerradikala meningsfränder i Europa nominerat Trump till Nobels fredspris?
Men sådan kritik hörs inte från moderatledningen. Inte heller från KD. Partierna har svängt om i migrationspolitiken, och närmat sig SD. I vissa delar har man också anammat dess extrema språkbruk. Detta för att säkra ett framtida regeringsunderlag med Åkesson och hans parti.
Vad är Buschs och Kristerssons tankar om att SD:s ideologi är hemmahörande i samma mylla av konspiratorisk hatpropaganda som delas av trumpister i USA och europeisk ytterhöger?
Eller har KD och M enbart regeringsmakten för ögonen?