Det kan givetvis bero på hur mycket tid som läggs på undervisning och läxläsning, och det är helt rätt av regeringen att låta framtidens läroplan ha fler matematik- och tekniktimmar än dagens.
Men minst lika viktigt – om inte viktigare – än antalet lektioner är hur ut- och inlärningen ser ut. Inte minst i de lägre årskurserna, där många inleder en bra eller dålig relation till ämnet.
För tyvärr går det ibland snett redan från början.
I Sverige har matematikundervisningen under de senaste decennierna till stor del varit inriktad på utantillärning. Enligt Johan Lithner, professor i matematisk didaktik i Umeå, fungerar det kortsiktigt, men inte långsiktigt, eftersom det gör att många lär sig utan att förstå. I stället för att bara nöta krävs mer fokus på problemlösning och kreativa resonemang, något som är svårt att nå om eleverna ägnar en stor del av undervisningstiden åt att räkna själva i läroboken.
För att höja resultaten på de nationella proven räcker det dock inte med att införa mer katederundervisning, matematiska diskussioner och grupparbeten. Det som framför allt krävs är rätt uppföljningar, frågor och genomgångar – och det är här Eskilstuna kommer in i bilden.
Som tidningen tidigare har skrivit pågår just nu ett projekt på Mälardalens högskola, i samarbete med åtta skolor i Eskilstuna, där målet är att skapa läromedel som ger lärarna stöd för att bedriva bättre matematikundervisning i årskurserna ett till tre. På så sätt ska lärare i hela landet få verktyg så att de kan utmana och inspirera eleverna, och skapa en djupare förståelse för ämnet.
Kombinerat med matematiklyftet, som sjösattes av alliansregeringen och som innebär att majoriteten av landets matematiklärare har fått ordentlig fortbildning, kan Mälardalsprojektet vara det enskilt viktigaste för att få upp matematikresultaten i skolan. Inte minst eftersom de nationella proven, som är konstruerade för att mäta hur väl eleverna har lärt sig det som står i kursplanerna, till häften består av tal man klarar genom utantillärning, till häften av tal som klassas som kreativa. Motsvarande siffror i läroböckerna är, enligt Johan Lithner, 90-10.
Så i stället för att kräva ökade resurser för extra stöd till elever som anses ha svårt för matematik, bör fokus i många fall ligga på hur dessa, och deras klasskompisar, ska få ut mesta möjliga av varje lektion. Och då handlar det inte nödvändigtvis om att ha en speciallärare som sitter ner och löser talen i boken tillsammans med eleven.
Det kan lika gärna vara att läraren och klassen löser avancerade utmaningar tillsammans.