I en gästkrönika signerad Malin Lernfelt hävdas att Skolverket har strukit lyrik, dramatik, sagor och myter i förslaget till förändrad kursplan i svenska. Det stämmer inte. Läser man vårt förslag så framgår det att de finns med på flera ställen. För årskurs 1-3 finns följande formulering:
”Skönlitteratur för barn från olika tider och skilda delar av världen. Sånger, muntligt berättande, bilderböcker, kapitelböcker, lyrik, dramatik, sagor och myter. Texter som belyser människors upplevelser och erfarenheter, till exempel sorg, rättvisa, kärlek och relationer.”
Förutom att begreppen finns med i lågstadiet så återkommer de också senare. Då beskrivet som skönlitteraturens huvudgenrer och undergenrer. Så här formuleras det för årskurs 7-9:
”Skönlitteraturens huvudgenrer samt några undergenrer och hur de stilistiskt och innehållsligt skiljer sig från varandra.”
Att skönlitteraturens huvudgenrer består av epik, lyrik och dramatik vet förstås svensklärarna. Vi har dessutom lagt till begreppet undergenrer. Det kan jämföras med nuvarande kursplan där endast ”sagor och myter” omnämns för åk 7-9. Såväl den klassiska som den moderna epiken är betydligt bredare än så. Det kunskapsinnehåll som behandlar skönlitterära genrer och hur de förhåller sig till varandra har därmed förstärkts i förslaget. Tvärtemot vad som hävdas i krönikan så har vi genom den nya formuleringen föreslagit en förstärkning och ett förtydligande av att alla delar ska med. Överlag innebär vårt förslag ett tydligare fokus på läsning. Dessutom genomförs en stor satsning på läsundervisningen inom ramen för läsa, skriva, räkna – en åtgärdsgaranti.
Vi välkomnar debatt och kritik mot våra förslag till kursplaner. Att vi väljer att gå ut med en remiss och möjliggör för alla som vill att lämna synpunkter fram till 23 oktober är ett uttryck för det. Samtidigt är det olyckligt om kritiken bygger på missförstånd och rena felaktigheter.
Ann-Christin Hartman
Enhetschef läroplansavdelningen Skolverket
SVAR: I min text syftade jag naturligtvis på formuleringarna som rör de senare årskurserna. Det kanske kunde ha förtydligats men samtidigt är det rimligtvis underförstått att läsning av klassisk skönlitteratur, dramatik och lyrik samt analyser och djuplodande diskussioner om dessa genrer inte förekommer i särskilt hög grad i 7-åringars svenskundervisning. Vad Skolverket missar att inkludera i sin replik är också att myndigheten samtidigt som man skrotar de tidigare skrivningarna om lyrik och dramatik i kursplanen för årskurs 7-9, lägger till att litteraturundervisningen bör lyfta fram ”Identitets- och livsfrågor, till exempel utanförskap, jämlikhet, sexualitet och relationer." Med andra ord ett tydligt skifte av fokus från ett litterärt kulturarv till den typ av ytligt navelskåderi som blivit allt vanligare inom den svenska skolan. För övrigt skulle Skolverket om man på allvar vore intresserad av att öka barns läsning inte hetsa på den icke vetenskapligt underbyggda digitaliseringen på det sätt man gör.
Malin Lernfelt