Den resonerar som om man skulle kunna ha Jimmie Åkesson och hans riksdagsgrupp som en osjälvständig, undergiven stödtrupp.
Att SD-ledningen inte tänker sig någon sådan underkastelse framgick tydligt vid Jimmie Åkessons besök i Sörmlandpå onsdagen.Han sade inget som inte sagts på andra håll tidigare. Men hans inställningborde skaka liv i omdömet hos moderater, här i länet och på andra håll.
Alla moderater är inte glada åt partiledningens gir bort från allianslinjen. Men hos M-ledningen, och dess påhejare i en del av pressen, brister det i uppriktighet, både om vad de vill och vad ett SD-samarbeteskulle få för följder.
Det handlar från moderat håll om mycket mer än att ”börja tala” med SD, i utskotten och mellan riksdagskanslierna. Båda moderaternas huvudlinjer går ut på att med SD:s riksdagsmandat tvinga regeringen att avgå, varefter en ny regering skulle använda SD som underlag för att tillträda och sedan hålla sig kvar vid makten.
Ena vägen är att lägga en fyrpartireservation i finansutskottet, skriven för att inte bli direkt motbjudande för SD, och få SD att aktivt rösta på den så att en regeringsbudget fälls i riksdagen. Den andra vägen är att genom samordning och byteshandel med SD i utskotten tillfoga regeringen så kännbara nederlag i lagfrågor att statsministern ställer kabinettsfråga, förlorar och avgår.
Moderatledningen har ingen majoritet i riksdagen för detta sätt att driva framregeringskris. Att såväl Centern som Liberalerna har sagt tvärt nej till båda metoderna – och att till och med KD avvisat den senare – har uppenbara orsaker.
En regering med borgerlig statsminister skulle inte kunna ha SD som ett medgörligt stödparti, som inte behövde tillfredställas med fortlöpande eftergifter – och dessutom med övergivande av viktiga delar av ett alliansbetonat reformprogram. Jämförelser med dåvarande VPK, som Socialdemokraterna kunde hunsa lite hur som helst, är helt vilseledande. SD skulle, som de sagt öppet i riksdagen, kunna fälla varje regering som inte anpassar sig efter deras krav.
Även på turné i Sörmlandfortsatte SD-ledaren att hårt kritisera Moderaternas politik, och moderata politiker. Att han skulle ge villkorslöst stöd är det inte tal om. Kammen på honom har också vuxit. I Expressen ser han sig själv som statsminister för en regering med enbart SD-are som departementschefer. Anna Kinberg Batra skulle tydligen på vägen dit få vara statsminister ett tag, med Jimmie Åkesson som justitieminister, innan Moderaterna förbrukats som redskap för att nå den verkliga makten.
Väldigt många väljare – och även många moderater – lär inse faran i tid. Det kan också på en del moderat håll inses att det inte går att ha två oförenliga allianser samtidigt – en med den yttre högerflygeln och en med liberalismens främsta företrädare.
Utanför den skola i Eskilstuna där Jimmie Åkesson höll ett tal uppträdde ett antal personer som apat efter klassiska metoder från den yttersta högern: skrän, smädelser, hotfull förklädnad och försök att störa mötet. Polisen gjorde sitt jobb bra och avvärjde det mesta. De som på goda grundertyst och fredligtvilleprotestera mot SD eller deras internationella extremistvänner fick dock sin manifestation förstörd av extremister från annan kant.