Det är två rubriker från oktober, från Rädda Barnen och SCB.
I Rädda Barnens rapport kan man läsa att den fattigaste tiondelen i Sverige har ökat sin ekonomiska standard med 35 procent under 2000-talet, och att barnfattigdomen minskat från 22,3 till drygt 9 procent under ungefär samma period, vilket i dag motsvarar 186 000 barn. Enligt SCB lever drygt 1 procent av svenskarna i allvarlig materiell fattigdom, jämfört med ett EU-snitt på 7 procent.
Föga förvånande slår den jobbiga situationen inte blint. Barn till ensamstående föräldrar och barn med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de ekonomiskt utsatta. Bland vuxna är arbetslöshet den i särklass största riskfaktorn. Geografiskt har Hallands län lägst andel fattiga barn, 5,3 procent, medan Södermanlands län tar hem den föga smickrande sistaplatsen med 13,8 procent.
Även här finns dock stora skillnader. Bland samtliga kommuner ligger Flen trea från slutet med 19,9 procent, Katrineholm femma med 18,8, Eskilstuna åtta med 17,6 och Vingåker 29:a med 14,5, medan Strängnäs är på den övre halvan med 7,6.
Så även om alla siffror pekar åt rätt håll, vilket bland annat beror på att fler är i arbete och att grundnivån i föräldraförsäkringen har höjts, finns det saker kvar att göra. Inte minst lokalt.
För Sörmlands del handlar det framför allt om att komma till rätta med arbetslösheten, vilket inte borde vara omöjligt eftersom Mälardalens arbetsmarknad är glödhet. Trots det är Sörmlands arbetslöshet bland de högsta i landet. Enligt Arbetsförmedlingens siffror från i början av året är den 11,0 procent i Katrineholm, 12,8 i Eskilstuna och 15,2 Flen, vilket är över både riks- och Sörmlandssnittet.
Och här finns inga genvägar. Arbetslösheten är markant högre bland dem som saknar gymnasieutbildning, och alla som uppbär ekonomiskt stöd bör därför ha både rätt och skyldighet att så snabbt som möjligt få en åtgärdsplan, med siktet inställt på egen försörjning. Det kan exempelvis handla om att läsa in gymnasiekompetens, studera svenska eller komplettera en yrkesutbildning.
När det kommer till barn är det viktigaste att se till att fattigdom inte går i arv, vilket tyvärr ofta är fallet. Minderåriga som växer upp under knappa förhållanden löper större risk att misslyckas i skolan och få sämre hälsa som vuxna.
För att vända utvecklingen krävs riktade resurser till skolor med störst utmaningar samt möjligheter för alla barn att delta i sportaktiviteter. Dels för att skapa en meningsfull fritid, dels för att lägga grunden för bra motionsvanor.
Det är alltså bara för de nya kommunmajoriteterna i länet att kavla upp ärmarna.