Är det att hon skriver politiska inlägg på somaliska i sociala medier? Är från ett utsatt område och sannolikt har blivit inkryssad av människor från förorten? Eller är det att hon är en slöjbeklädd muslimsk kvinna med rötter i Somalia, som drivit en ovanligt lyckad personvalskampanj, bland annat genom att rikta sitt budskap?
Det senare är nästan ett måste för en kandidat som är relativt okänd. I annat fall krävs i regel ett välkänt namn, som den före detta landsbygdsministern Eskil Erlandsson (C) som kryssades in.
Svaret får vara osagt. Däremot står det klart att hon under de senaste dagarna har utsatts för rasism och misstänkliggjorts för att locka ”klanröster”, trots att det inte finns några belägg för att så är fallet.
Ali Elmi stod på Miljöpartiets riksdagslista i Göteborg. Därmed har MP, som hon sedan 2014 är lokalpolitiker för, uppmuntrat hennes kandidatur.
Samma sak gäller samtliga på riksdagslistorna eftersom alla – i och med att väljarna kan personkryssa även den som står på plats 21 – har chans att komma in i riksdagen. Alternativet är att vi enbart skulle få rösta på ett parti, som då har hela makten angående kandidaternas rangordning.
Nu kan i stället väljarna premiera en person som de har stort förtroende för, som kanske har levererat bra politik på hemmaplan eller profilerat sig i en viss fråga. Att ge någon sitt kryss kan även fungera som en signal till partierna, eftersom man markerar att personens engagemang behövs.
För en riksdagsledamot representerar inte bara sitt parti. Dels sitter alla 349 i riksdagen på personliga mandat. Dels representerar de även sina regioner, och i exempelvis infrastrukturfrågor kan en socialdemokrat på Sörmlandsbänken mycket väl ha mer gemensamt med en moderat bänkgranne, än med en socialdemokrat från Norrbotten.
Dessutom är det inte jätteovanligt att ledamöter vill företräda olika grupper eller att partier riktar sig till kollektiva identiteter. Exempelvis bildades Socialdemokraterna som ett parti för organiserade arbetare. Centerpartiet som Bondeförbundet. Moderaterna har kallatsig nya arbetarpartiet. Och Göran Hägglund (KD) pratade om ”verklighetens folk”.
Det står dock inte i motsats till att alla ledamöter, från norr till söder, öster till väster, listettor som personvalda, män som kvinnor, svenskfödda som invandrade, troende som ateister, även kan företräda hela landet och hela folket – trots att de 349 i Plenisalen i flera fall kommer att landa i olika slutsatser. Det är tvärtom det som ärdemokrati.