Av siffrorna kan man dra följande slutsatser:
De två partierna som länge har dominerat svensk politik, Socialdemokraterna och Moderaterna, som så sent som 2010 lockade sex av tio väljare, har för första gången i modern tid inte ens stöd av halva befolkningen. Nu ligger Socialdemokraterna på 28,3 procent och Moderaterna på 19,8. Det är ett tapp på cirka 3 procentenheter per parti på bara fyra år, då S fick 31,0 och M 23,3.
De stora partiernas fall är inte unikt för Sverige, utan ett tydligt tecken på den ökande polariseringen i politiken som finns i flera europeiska länder. I Sverige har nu runt var fjärde lagt sin röst på något av ytterkantspartierna – SD och V – som är valets två största vinnare.
Även om det är stor skillnad mellan partierna – SD vill ha "förändring på riktigt" och de menar det i allt ifrån migration och utrikespolitik till hur fria medier och demokratiska institutioner ska tillåtas verka – har de en sak gemensamt: båda har kört en rak kurs under mandatperioden, nationalistisk högerpopulism respektive socialism, medan många andra partier har svajat betydligt. Inte minst sakpolitiskt.
Dessutom gör det minskade stödet att det blir svårare för Socialdemokraterna eller Moderaterna att klara av att vara de motorer i regeringsbildandet som traditionen bjuder. Och under de kommande veckorna kommer det sannolikt att vara mindre fokus än vanligt på just S och M, och mer ljus på exempelvis Liberalerna och Centerpartiet.
Det gäller framför allt Centern, som med sina 8,6 procent verkar nå sitt bästa valresultat på 30 år. Det beror sannolikt på att C, precis som SD och V, har hållit linjen i många frågor och därför framstår som mer trovärdiga än vindflöjlarna.
Därmed har C goda möjligheter att spela en nyckelroll i nästa regeringsbildning. Särskilt om de gör gemensam sak med Liberalerna som landar på 5,5. Det är en ökning med cirka 2,5 procentenheter sedan 2014 för de liberala partierna och tillsammans är de bara runt 5 procentenheter mindre än Moderaterna, vilket ger en rätt gynnsam förhandlingsposition till både höger och vänster.
Samma sak gäller Kristdemokraterna, som varit mer eller mindre uträknade under delar av mandatperioden. Nu håller de sig inte bara kvar i riksdagen med 6,4 procent, utan överlämnar även platsen som plenisalens minsting till Miljöpartiet.
Det ökade fokuset på klimatet till trots verkar MP ha tagit så mycket stryk av att regera att de bara klarar riksdagsspärren med nöd och näppe, och frågan är vad som hade hänt med de gröna om sommaren inte hade varit den varmaste i mannaminne. För medan klimatfrågan diskuterats mer än någonsin och stigit på svenskarnas dagordning, gör alltså MP sitt sämsta val under hela 2000-talet.
Väljarna gillar uppenbarligen inte partier som inte håller kursen.