Detta är Trumps villoväg, men också delar av vänstern kan gå den vägen.
Ett samhälle som vill bevara och förbättra sin levnadsstandard och sociala nivå behöver i stället vara rörligt, öppet för nya företag och inställt på effektivitet och produktivitet. För att se skillnaden räcker det att jämföra Italien och Sverige. Italien har de senaste 25 åren stagnerat ekonomiskt, förlorat konkurrenskraft, bevarat många ineffektiva arbetssätt i förvaltning och näringsliv – och fått undergrävd välfärd och ett oroväckande skakigt banksystem.
Sverige har också tidigare haft en period av svår inflation, offentlig sektor som vuxit utan att effektiviseras och plågsam strukturomvandling i näringslivet. Till stor del har dessa kristider övervunnits, även om mycket återstår och fortsatta förbättringar behövs. Till skillnad från exempelvis Italien har Sverige förbättrat sin konkurrenskraft, reformerat skatte- och pensionssystem, effektiviserat sin offentliga sektor, avreglerat, nått nya exportframgångar och trots många påfrestningar klarat en anpassning till ny teknik och framväxten av nya, starka industriländer i Asien.
Det säger inte alls att vi kan slå oss till ro. Går reformförmåga och flexibilitet i ekonomin förlorade, och näringslivsklimat och statsfinanser inte vårdas, kan landet på nytt halka ner i stagnation och italienska svårigheter.
Men det lärorika är hur levnadsstandard, reallöner, statsfinanser, statsskuld – och för den delen även miljövänligheten i elförsörjningen – utvecklades klart positivt i Sverige medan Italien i alla dessa avseenden nådde sämre resultat.
Både från den internationella ytterhögern och inom delar av vänstern angrips det mesta som gjort att Sverige och en del andra länder klarat de tekniska och andra globala förändringarna med mindre problem.
I flera länder är det politik från höger är att angripa eller slå sönder frihandelsavtal, resa nya handelshinder, bryta upp EU-samarbetet och att påstå att detta kan rädda företag och jobb – till och med i kolgruvor. Detta är en av Donald Trumps fåtaliga samhällsekonomiska tankar, som han hållit fast vid genom åren.
Men sådan politik är en väg till undergrävd välfärd och ett stagnerande näringsliv. Handelshinder blir en destruktiv form av skattehöjningar. De slår genom högre priser mot konsumenter och annat näringsliv. Det blir en bidragspolitik till utvalda branscher, med subventioner som inte redovisas ärligt i statsbudgeten. Prishöjningar och effektivitetsförluster av subventioner och snedvridning blir en börda på välfärden. De som tror att sådana som Trump kan rädda jobben genom att konservera ekonomin kommer att få ett obehagligt uppvaknande.
Men det är slående hur en del av Trumps ekonomiska inbillningskonster finns även i delar av vänstern. Exempelvis i Frankrike försöker den yttre vänstern hugga demokratiska mittenkandidater i ryggen. De flumröda och flumgröna stärker den Putinsamarbetande nyfascismens chanser.
Även det följande är tänkvärt: Så gott som allt som gjort att Sverige lyckats mycket bättre än Italien har livligt bekämpats av en ”vänster” som slagit sig för bröstet och sagt sig vara mer för rättvisa, solidaritet och miljö. Budgetsanering, skattereformer, pensionsreform, avregleringar, konkurrens, löneavtal utan inflationsluft, kärnkraft, EU:s inre marknad – allt har angripits, under hårda ord mot alla som regerat, även mot Göran Persson (S).
Den som verkligen vill skydda den sociala välfärden måste vårda näringslivsklimatet, upprätthålla effektivitet i offentlig sektor och ha ett skattesystem som främjar arbete.