Risken är överhängande att han blir hängd i Iran, efter en dödsdom för spioneri som bär polisstatens kännemärken av osannolika, hopkokade anklagelser.
Gui Minhai blir knappast hängd. Men han kidnappades från Thailand, fördes till Kina, dömdes och förpassades efter strafftiden till ett slags husarrest på en undanskymd ort där han inte kan fortsätta i sitt yrke, som bokförläggare. Nyss greps han under tågresa till läkarbesök, i sällskap med svenska tjänstemän.
Dawit Isaak är sedan 2001 inspärrad i Eritrea, som tidningsman och anhängare av fria val och fri press. Liksom Gui Minhai är han svensk medborgare. Liksom de båda andra har han nära anhöriga i Sverige.
Tre odemokratiska system, på flera sätt olika, men förenade i att rättslöshet kan drabba enskilda människor. I alla tre fallen finns, eller har tidigare funnits, hyssjande och tassande, ett undvikande av klara svenska ord.
Gui Minhai, och efter några år Dawit Isaak, har uppmärksammats mer i nyhetsförmedlingen. Om anklagelserna mot Ahmedreza Djalal skrev Håkan Holmberg i Upsala Nya Tidning i onsdags att det är en ren orimlighet att en läkare, sedan länge boende i Sverige, skulle ha tilldelats sitt svenska uppehållstillstånd som ersättning för att till Israel ha lämnat information om kärnenergiprogram i Iran – som han som katastrofmedicinare inte haft insikt i. En styrning av svenska statliga beslut genom Israels underrättelsetjänst är en befängd idé, men en rövarhistoria som myndigheter i Iran kan ta som skäl för avrättning med hängning.
I fråga om Kina och Iran finns en frestelse i näringsliv och diplomati att av hänsyn till exportaffärer och bolagsägande undvika klartexten. I Kinas fall har nyligen deras utrikesdepartement med maktspråkets ordval talat för tystnad i Sverige om bokförläggaren.
Nyhetsförmedlingen ska inte vika undan för sådant. I dagens citat uppe på sidan påminner Torgny Segerstedts klassiska ord om pressens ansvar. Där sanningen om förtryckets och våldets metoder går att få fram ska den också kunna stå i tidningen, utan att hindras av sidoblickar på det affärsmässigt eller politiskt opportuna.
* * *
Fredagens citat upptill på ledarsidan är från Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (lib) 13 december 1939, i en "I Dag"-spalt på ledarsidan om pressens ansvar för att rapportera om den verklighet som diktaturers härskare vill ha nedtystad eller förskönad:
"Våldet kan tillåta sig allt, men det älskar icke att dess gärningar omtalas i däremot svarande ordalag."
Dagens artikelrubrik är också hämtad ur ett stycke i denna klassiska Segerstedttext, som i GHT hade rubriken: "Dessa förbaskade tidningar"