De ska öka upptäcktsrisker och hindra att brott begås. Men då borde de väl också ha befogenheter så att de kan ingripa och underlätta varandras arbete och försvåra för de yrkeskriminella?
Det är inte alltid det fungerar så. Tullen har begärt lagändringar, om sådant man kan tycka borde varit åtgärdat för länge sedan.
De flesta har förmodligen trott att saken var självklar och inget problem. Men en del stöldligor och andra rufflare har tydligen förstått var luckan finns, och lärt sig att risken att åka fast just vid gränsen inte är stå stor: Om tullen ser något som högst sannolikt är tjuvgods rulla ombord på färjan, varför kan inte tullen gripa hälaren på bar gärning, ta hand om varorna eller maskinerna och låsa in dem under utredningen?
Tullen pekar på att de nu ska ringa efter polisen, som inte alltid har personal tillgänglig där det behövs. Resultatet är att tullpersonalen inte kan göra annat än att släppa i väg den misstänkta lastbilen eller släpkärran. Det kan ibland också vara bemanning och beväpning hos tullpersonalen som är otillräcklig för att visitera och gripa personer som sannolikt är gangsters och kan väntas bära skjutvapen.
Lagändring bör göras, och tullens personalresurser bör förstärkas.
Myndigheterna ska räcka varandra handen, hette det i äldre svensk grundlag. Huvudregeln finns kvar, numera i förvaltningslagen, I gamla tider när överhetens makt att använda tvång ansågs ligga i myndighetens natur, räckte det långt med den övergripande bestämmelsen att räcka varandra handen. Men på mycket goda grunder är principen nu att all tvångsmakt mot enskilda människor eller juridiska personer ska ha lagligt stöd
Detta är en följd av demokratins genombrott och ett uttryck för rättsstatens principer, två saker som hänger nära samman. Det som står i nuvarande grundlag ställer därmed också krav på lagstiftningen, inte minst på förutseende och konsekvens i en mängd detaljbestämmelser för att till exempel ingripande mot brott ska fungera.
Tullen har alltid haft såväl fiskala och andra ekonomiska kontrollfunktioner som uppgifter som närmast är polisverksamhet. Den ökade frihandeln, EU-inträdet och datoriseringen har i hög grad minskat och förenklat de uppgifter som har att göra med uppbörd av tullar och avgifter. Tullens personalstyrka har därför krympt.
Att tullen kan vara osynlig när vanliga turister och affärsresenärer reser in i och ut ur Sverige kan leda till missförstånd. Mycket av den kontrollerande tullverksamheten sker så att resenärer inte lägger märke till den. Den utförs med genomlysning och röntgen av post och containrar, och med spaning och kontroller som utförs diskret.
Överdrifter om att tullen skulle vara verkningslös och närmast nedlagd bör undvikas. Men utvecklingen av den gränsöverskridande brottsligheten, med organiserade stöld- och hälarligor som fraktar ut tjuvgods lastbilsvis – och narkotika-, alkohol och vapensmuggling som driver ekonomin i den undre världen – gör att tullen behöver få ökade resurser. Den behöver ökade befogenheter i den brottsbekämpande verksamheten
Mycket av samhällsdebatten har hamnat alldeles snett, det har talats illa om laglydiga människor som flyttat över gränser, för arbete, studier eller fristad undan förföljelse. Men man har försummat brottsligheten och dess ekonomiska drivkrafter i storskaligt häleri och langning – ofta internationellt organiserat och med behov av många gränspassager
Tullen är en viktig resurs vid polisens sida. Den bör rustas upp, och tull och polis ska alltid kunna räcka varandra handen.