‒Det är ingen gullig textilkonst, fastslår Victoria Andersson
Den 14 oktober finns hon i konsthallen med konstnärskollegerna Klara Espmark och AnnaKarin Pettersson på vernissagen för gemensamma utställningen "I textil terräng".
Konstnärerna tror att det kan finnas en missuppfattning om textilkonst som "gullig". Men livet är bara ju fläckvis gulligt och konsten blir därefter.
‒Det är en mörk tid i världen, säger Victoria Andersson som förklarar att det är oundvikligt att världsläget som kommer till henne från radion under arbetsdagarna går in i konsten.
Hennes verk "The Wave" som möter betraktaren tidigt i konsthallen är en svart våg broderad på svart markisväv. "Black rain", där hon utgick från kritstrecksrandigt mönster, har också en svart bakgrund.
Medan Victoria Andersson ofta jobbar med enskilda verk arbetar Klara Espmark gärna med verk som leder vidare till nästa. Blyertsteckningar och transparenta textilverk som "Tjärn" och "Fjärran" som hon visar i konsthallen, har kopplingar till skogen.
‒Den är en metafor för en inre, bekant plats, säger Klara Espmark som liksom sina kolleger gärna vill låta verken tala för sig själva.
AnnaKarin Pettersson visar en spektakulär klänning skapad av nitlotter. Hon började spara lotter för många år sedan.
‒Ur det kom en berättelse om en tjej som drömde om att allt blir bra, när hon blir gift. Och om hon inte har tur i kärlek, så har hon tur i spel. Klänningen är en illustration av den ouppnådda drömmen, säger AnnaKarin Pettersson.
Intill klänningen finns "Lost in translation/Viskleken", skulpturer av barn klädda i sidor från språklexikon. Verket handlar om hur nyanser i ett språk kan gå förlorade i översättningar och hur språkförbistring kan leda till utanförskap.
Konstnärerna kände inte varandra innan utställningen i Katrineholm. Nu möts de från olika utgångspunkter men med en hel del gemensamt – inte minst färgskalorna.
‒Vi har samarbetat väldigt bra i en gemensam kreativ process, säger Klara Espmark.