Åren går men ett av Katrineholms mest framgångsrika band består.
Under "Århundradets musikfest" på Djulö den 12 augusti kommer publiken än en gång att få möta Tears, i sättningen med Lars "Fubbe" Furberg, sång och gitarr, Eddie Eriksson, sång och gitarr och Matti Vuorinen, bas och sång, samt med två av de trummisar som under åren har ingått i bandet: Thomas Ericsson och Hans Fogelberg.
‒Det finns bara ett original av Tears, och det är Katrineholmsgänget som spelade från 1968 till 1975. Vi växte upp tillsammans, gick i skolan tillsammans och spelade tillsammans. Vi är alla kompisar och spelar någon enstaka gång även nu, säger Matti Vuorinen som numera bor på Gotland och är pensionerad kulturskolechef.
Eddie Eriksson och Hans Fogelberg minns att gänget levde i en musikalisk bubbla som inte alltid accepterades av utomstående.
‒Vi var för oss själva jämt. Visst fanns det lite avundsjuka, lite Jante, säger Eddie Eriksson.
Tears fann sina influenser på den brittiska musikscenen.
‒Bowie i första hand. Och Sweet, som hade fantastiska låtar, säger Hans Fogelberg som är trumlärare.
[custom-embed script="aHR0cHM6Ly93d3cueW91dHViZS5jb20vd2F0Y2g/dj1aZnVLZFVZZlpSaw=="]
Glittersminket och de utmanande kostymerna gjorde att bandet stack ut. Ibland kom looken i vägen för musiken, tycker Hans Fogelberg.
‒Det var sminket som alla pratade om.
I 70-talsproggens era var det näst intill fult med glitter och glamour på scenen. Det fick alltifrån Tears till Abba erfara.
‒Men vi gjorde det som vi ville göra och spelade det som vi tyckte om. Jag kan inte komma ihåg att vi tänkte på vad publiken ville ha, utan vad vi ville ha, säger Matti Vuorinen.
Originalsättningen av bandet slutade på topp. Nu berättar Matti Vuorinen varför.
‒Det var mitt fel. Jag blev erbjuden jobb på skivbolaget. Jag slutade och då slutade bandet. Det har varit jobbigt och jag har känt mig som en svikare, säger han.
Men åren har gått och vänskapen finns kvar. Nyligen träffades hela gänget hos Matti Vuorinen på Gotland.
‒Vi repade lite och pratade mycket, säger han på telefon från "öjn".
Många artister ska stå på scenen på lördag så Tears får ganska litet utrymme. De fans som vill ha mer kan nog få det nästa år. Då är det nämligen 50 år sedan Tears bildades. Det ska firas på något sätt, lovar bandet.
Som pricken över i skapas nu en tv-dokumentär om Tears. Katrineholmssonen Jovan Radomir ligger bakom filmen där Ola Salo, Tears-fan, är ciceron. Radomir har tidigare gjort en rad musikdokumentärer för SVT.
‒Jag känner mig hedrad, säger Hans Fogelberg som ser fram emot dokumentären.
Men först väntar musikfesten på lördag. Blir det glittersmink och 70-talskostymer på scenen? Bandet håller oss på halster i den frågan. Men nostalgi blir det, och nerver blir det kanske också.
‒Jag har inte spelat för en så stor publik sedan jag var i 20-årsåldern, säger Hans Fogelberg.