För tre år sedan var den då 30-årige Eskilstunakillen på väg till USA. Efter en lång resa stod han vid ett av sina drömmars mål: att utbilda sig till och jobba som skådis i Hollywood.
Han kom in på teaterskolan, åkte till LA och bodde där ett år. Tillsammans med två kurskompisar skrev han manus till en film, vars pilotversion höll på att spelas in när Goran blev inbjuden till en filmfestival.
‒I stort sett alla var där, och plötsligt fick jag syn på en person som med sin kreativitet och sitt mod inspirerat mig under hela mitt liv. Där stod Arnold Schwarzenegger mitt framför mig. Han som visat att med starkt fokus kan man lyckas med allt, även om det krävs att man lämnar sin flock och går sin egen väg. Jag var ju tvungen att gå fram.
Goran valde den skämtsamma tonen och sa "Ursäkta mig, jag tror att du tappade autografen jag just skrev till dig." Schwarzenegger skrattade.
‒Vi pratade helt kort och han kunde relatera till min hunger för branschen. Jag tog en vild chansning, och frågade om han ville spela en liten roll i vår film. Han fick adress och uppgifter, men inte hade jag vågat hoppas att han verkligen skulle dyka upp.
Schwarzenegger kom till inspelningen.
‒Två tagningar, en och en halv minut, sen tackade han för sig och försvann igen utan att ta betalt. Helt magiskt, ler Goran.
Med tre veckor kvar till hemfärd satt Goran med vänner på en restaurang, när en främmande kvinna kom fram till bordet, såg på Goran och sa: "There's a lot of sorrow behind that smile."
‒Hon kom från ingenstans, och innan jag hunnit reagera var hon borta igen.
Men hennes ord stannade kvar. "Det finns mycket sorg bakom det där leendet". De gick rätt in i Goran, som insåg vad han måste göra.
‒Jag åkte hem, isolerade mig från allt, och skrev min bok. Det har tagit mig två och ett halvt år, och det blev en rejäl inre resa.
Boken som blev klar strax före sommaren, handlar om en ung mans illusion om att kunna uppfylla en dröm och slå sig fram i stand up-branschen. Men drömmen slår fel, han stöter på sin antagonist på vägen, och blir svårt mobbad.
Historien är i vida bemärkelser påhittad, men det råder ingen tvekan om att Goran Asaad i grunden berättar om sig själv. Det är han också öppen med i slutorden, att det handlar om "en självupplevd händelse baserad på fiktion". Goran har själv spåtts en lysande karriär som stand up-komiker och han var på god väg uppåt för ett antal år sedan.
Han skrev boken först som en självbiografi, men gav historien lite distans och gjorde den mer allmängiltig, berättad i tredje person.
‒Men visst stämmer det att en person i den bransch jag älskar under några år förstörde mitt liv. Hen var någon jag såg upp till och beundrade men som valde att tycka illa om mig. I flera år blev jag konstant mobbad och utfryst. Folk omkring såg ju vad som pågick, hur svinig personen var. Men ingen sa ifrån.
Det gick till slut så långt att Goran försökte ta livet av sig.
‒Jag satt med tabletterna i handen, men klarade inte av att genomföra det. Men jag fick lov att lämna stand up-världen för att kunna bygga upp mig själv inifrån igen. Jag var rätt knäckt, aldrig hade jag ju kunnat tro att någon jag haft som förebild skulle kunna bete sig så. Det vore ju i min värld som om Arnold Schwarzenegger hade börjat mobba mig.
‒ Min storebror Arkan (författare, föreläsare och filmare, reds anm) sa i åtta års tid att jag borde skriva min berättelse, få ur den ur systemet och hjälpa andra i samma situation. Det blev verkligen som självterapi. I början grät jag jättemycket och det var väldigt jobbigt att gå igenom allt som hänt igen, men såren läkte.
Goran hoppas snart ha klart med ett förlag som vill ge ut boken, som än så länge inte har något klart namn. Med tanke på den anonyma Kaliforniendamens kommentar tänkte han ett tag kalla den för "Sanningen bakom mitt leende", just nu är arbetsnamnet "Den oavbrutna kampen".
I januari åker Goran tillbaka till LA för inspelningen av andra delen av hans och kurskamraternas film. Han räknar med att stanna i USA i sju månader den här gången. Fram tills dess är dagarna fyllda av det han verkligen trivs med att göra. Det blir en hel del stand up, och som kulturpedagog med eget företag håller han inspirationsföreläsningar, workshops och utbildningar i kommunikation och retorik på skolor.
‒Jag lär elever från lågstadiet till gymnasiet att uttrycka sig och att bli av med rädslan för att stå framför folk och tala.
Och här vill han framöver plocka in sin bok och prata mobbning på skolorna.
‒Ämnet är oerhört aktuellt, och jag ger gärna ungdomarna en vision om hur illa det kan bli i en mobbningssituation, hur stor skada viskningar och blickar kan göra, att det inte är ok att vara passiv åskådare och hur man tar sig ur ett tufft läge. Jag är gärna med och för in mobbning på schemat, globalt. Likaväl som vi har lektioner i historia borde vi väl också prata om mobbning i skolsalarna.
Goran Asaad är helt på det klara med vad han vill uppnå med sin bok.
‒Det är enkelt, jag vill förändra världen. Det gäller att hjälpa andra med sin historia, och om så bara en person läser min bok och blir hjälpt har jag åstadkommit mycket. Jag har själv förlåtit min mobbare. Problemet är så mycket större än den personen, och det handlar ju inte om mig heller. Bara om en annan människas åsikt om mig.
Någon offerposition vill han absolut inte bli sittande i. Antingen, säger han, får du leva med att vara det stackars offret, eller så förvaltar du situationen till att bli starkare och kunna hjälpa någon annan.
‒Jag vill alla människor väl, vill vara ljuset på deras väg. Ärligt, det första jag tänker när jag vaknar är: Vad kan jag göra i dag för att förbättra någons liv? Det kan låta pretentiöst, men det räcker med en enkel liten insats så har du gjort den här världen lite, lite bättre. Tjäna andra, helt enkelt, så tjänar du dig själv.
Och Goran Asaad vill hjälpa människor att våga göra något det inte visste att de kunde, och se nya sidor hos sig själva.
‒Stand up som uttrycksmedel är väldigt effektivt. Med humor kan man nå ut långt, det är en sak jag lär barnen.