Förutom själva matcherna – helst huliganfria – är det ett nöje för många att försöka tippa rätt. Som i en del andra spel och lotterier är det måttliga insatser, och tid för eftertanke mellan speltillfällena. Men likaväl som det är skillnad mellan fotboll och kickboxning är det skillnad mellan spel och spel. Allt spel är organiserat så att spelarna i genomsnitt förlorar medan spelarrangören vinner. Det är drivkraften för kommersiella spelbolag. Affärsidén är att spelarna ska förlora mycket. Då blir nettot för bolaget och dess finansiärer stort.
Genom datateknikens lätthet att göra spel och betalningar över gränserna har ett antal spelbolag blivit framgångsrika börsföretag. Verksamheten ligger ofta till stor del i hälarparadis som Malta och Gibraltar. Men börsnoteringarna och spelarnas miljarder av nettoförluster finns i ett helt annat slags länder, såsom Sverige.
Det som vuxit fram, och betalat en intensiv lobbyverksamhet för att ge spelbolagen ännu mer vinstmöjligheter, är inte bara att Svenska Spel möter konkurrenter vad gäller tipsrader och odds för allsvensk fotboll. Större betydelse för spelbolagens finanser har spelformer på nätet som medför särskilt stora risker för spelberoende, förstörd privatekonomi, skuldsättning till ockerräntor och förskingringar från arbetsgivare. Det som tidigare gav storstäders travbanor så sjaskigt rykte har övertagits av bolag som i dator och mobil lockar med roulettespel, digitaliserade enarmade banditer, digitala skraplotter och pokerspel om stora pengar
Detta är spelmarknadens kickboxning, spel som kan upprepas i snabb takt, där vinster ofta spelas bort och förluster följs av nya förluster.
Flera länder försöker att i viss mån begränsa de uppenbara sociala skadorna genom att få spelbolagen att underkasta sig licenskrav för att verka på respektive lands marknad. I fredags kom en statlig utredning om en sådan ordning för svensk del. För ett par år sedan enades de båda nuvarande och de fyra tidigare regeringspartierna om att gå i den riktningen.
En kärnpunkt i utredningsförslaget är att ta fram det skarpa vapnet, att kriminalisera att banker och andra betalningsförmedlare förmedlar betalningar av insatser och vinster mellan Sverige och utländska spelbolag som inte genom att få licens inordnat sig under det svenska regelverket. Men än viktigare är att spelbolagslobbyn innan dess fått igenom så gott som hela önskelistan i fråga om att på svensk marknad och mot endast 18 procents skatt på nettot få licens för en rad av de mest beroenderiskabla och socialt skadliga on-linespelen, som de nu erbjuder från Malta och liknande tillhåll. Å andra sidan måste de underkasta sig ett antal regler om registrering av alla spelare, varningar till dem som spelar för mycket, självavstängning och annat. Det verkar vara tänkt att motverka den inte ovanliga affärsmetoden att locka storspelarna att spela mer och ta ännu större risker. Effekterna är tills vidare osäkra.
Politiskt sett uppfattas förslaget förmodligen som ett sätt att begränsa skadorna efter att faktum blivit fullbordat. Realistiskt sett kan det vara så.
Spelbolagslobbyn verkar mycket nöjd. De som fått sin familjeekonomi ödelagd av anhörigas spelande har mindre skäl att glädjas.
Även då de pryds med licens kommer kommersiella spelbolag att tillhöra näringslivets etiska bottensats, ihop med alkoholbolag, snabblåneockrare och – i andra länder än Sverige – bordellprofitörer.