Anförandena i talarstolen är visserligen hårda och principfasta, men efter manglingar i temagrupperna landar laddade frågor i halvmesyrer.
Den stora storyn blir alltid att partiledningen får som den vill, som den socialdemokratiske statsvetaren Stig-Björn Ljunggren uttrycker saken i det senaste numret av tidskriften Fokus. Och målet är att S ska vara precis vad du vill att partiet ska vara.
De luddiga skrivningarna gör att man kan läsa in valfri tolkning i besluten, som utgör grunden för politiken under de kommande fyra åren. Inte minst i valrörelsen 2018.
Eller vad sägs om den ständiga trätofrågan om vinster i välfärden? Kongressen slår fast att ”det behövs ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg”.
Smaka på formuleringen. Det står varken vinststopp eller vinsttak. Inte heller är det en tydlig markering om att utebliven vinst innebär utebliven valfrihet. I stället är det jakten – vägen framåt – som ska stoppas, vilket betyder allt och ingenting, och dessutom är omätbart.
Är ni för eller mot vinster i välfärden?
Vad vill du att vi ska vara?
Samma sak med föräldraförsäkringen, som enligt kongressen ska delas lika mellan föräldrarna.
Men inte just nu. ”Ytterligare steg ska tas under nästa mandatperiod och en tidsplan fastställas”.
Är ni för eller mot individualiserad föräldraförsäkring?
Vad vill du att vi ska vara?
Mesigast är dock S i migrationspolitiken. Det som skulle ha blivit en hård fajt, då flera ombud propagerat för permanenta uppehållstillstånd som norm och rätt till familjeåterförening, bubblade ut i… ja, vaddå?
”Socialdemokraternas principiella inställning är att permanenta uppehållstillstånd och möjlighet till familjeåterförening ökar tryggheten och främjar en bra etablering.”
Det låter fint och beslutet borde vara glasklart. Men nej.
De vackra orden betyder bara att S ska verka för detta inom EU, vilket i och för sig är bra. Men att inte kämpa för att Sverige ska gå före med en reform som gynnar integrationen och är nödvändig för att barn och föräldrar ska få leva tillsammans, med motiveringen att ”vi är ett parti med höga ideal, men vi är också ett parti som alltid måste vara beredda att ta ansvar för det vi säger”, som justitieminister Morgan Johansson sa till Ekot, får det att framstå som att politik inte handlar om ideologi, vilja och prioriteringar, utan om att vara nödd och tvungen.
Därmed upphöjer S sin politik från ideologiskt ställningstagande, till den enda vägens politik, för den som vill ha ”ordning och reda”. Förutom att det inte är sant, borde det vara självklart att politiker står upp för sina beslut och driver politik utifrån sina ideal.
Är ni för eller mot en generösare migrationspolitik?
Vi är för i teorin, men mot i praktiken.
Va?
Vad vill du att vi ska vara?