Den positiva är att arbetslösheten i landet minskar. Från 7,8 procent i december 2016, till 7,5 i slutet av 2017. Enligt sajten Ekonomifakta ligger Sverige en bit under EU-snittet, samtidigt som vi har tagit emot fler asylsökande.
De negativa är att högkonjunkturen enbart lyckats plocka de lägrehängande frukterna – långtidsarbetslösheten har ökat – och att Sörmland fortfarande har sämre siffror än riksgenomsnittet: 10,2 procent. Det kan jämföras med att både Stockholms och Uppsala län, som i mångt och mycket delar arbetsmarknad med Sörmland, ligger på 6 procent. Dessutom är 31,3 procent av de utrikes födda i Sörmland arbetslösa, mot 22,2 procent i hela landet.
Att Sverige är bättre än exempelvis Spanien, Finland och Frankrike är alltså en klen tröst för dem som är arbetslösa här och nu. Inte minst eftersom många kommuner borde kunna bättre. Exempelvis ligger Strängnäs på 6,4 procents arbetslöshet och Vingåker ungefär på Sörmlandssnittet, medan Katrineholm har en arbetslöshet på 11,0 procent, Eskilstuna på 12,8 och Flen på 15,2.
Och nej, här finns det inga genvägar. Arbetslösheten är betydligt högre bland dem som saknar gymnasieutbildning än bland medel- och högutbildade, och alla som uppbär ekonomiskt stöd bör både ha rätt och skyldighet att så snabbt som möjligt få en åtgärdsplan, med siktet inställt på egen försörjning. Det kan exempelvis handla om att läsa in gymnasiekompetens, studera svenska eller komplettera en utbildning. Vad gäller Sörmland måste man även bli bättre på att ta del av hela den regionala arbetsmarknaden, där Stockholm ligger inom rimligt pendlingsavstånd.
Mer utbildning och pendling kommer dock inte att räcka. Alla varken kan, vill eller har tålamod att i vuxen ålder sitta flera år i skolbänken för att skaffa sig det som krävs, utan föredrar att lära sig både språk och arbetsuppgifter på en arbetsplats. Det betyder att det behövs fler initiativ i stil med regeringens extratjänster, där nyanlända och långtidsarbetslösa går in och utför särskilda arbetsuppgifter, med stöd av statliga pengar.
Dessutom måste det gå att diskutera lägre ingångslöner för dem som av ett eller annat skäl har lägre kompetens. För att arbetslösheten minskar i högkonjunktur är ingenting konstigt. Det är svårare att få den att inte skena i lågkonjunktur.