Frågar man andra partier, exempelvis Socialdemokraterna, brukar de vara mer nyanserade. Men för att få igenom sin budget i riksdagen tvingas regeringen hålla Jonas Sjöstedt (V) på gott humör, vilket betyder att Stefan Löfven (S) retoriskt är emot vinster.
I praktiken vet han att det skulle vara förödande för företag att inte få bunkra pengar eller ge avkastning till investerarna. Därför pratar S numera inte om att förbjuda vinst, utan om att stoppa vinstjakten.
Hittills har det dock inte kommit något konkret förslag från regeringen. Så inte heller när S och V presenterade sin gemensamma plan på DN Debatt (3/12).
Där föreslår de att det ska införas krav på tillstånd för att få ta emot offentliga medel inom skolväsendet och omsorgen, samt tillsättas en utredning för hur skattemedel används inom vården. Syftet är att skattepengar ska gå till ”det som de är avsedda för”.
Vad förslaget innebär i praktiken är oklart. Fristående skolor och omsorgsföretag kan i dag inte slå upp sina verksamheter hur som helst. Den som inte lever upp till kraven får inte starta och om det senare visar sig att de inte levererar kan de tvingas slå igen, vilket borde ske oftare och snabbare än nu, oavsett huvudmannaskap.
Vidare är det en definitionsfråga om pengar används för det som de är avsedda för. Exempelvis redovisar Internationella Engelska Skolan, IES, strålande resultat, har oerhört nöjda elever och föräldrar, samt tusentals barn i kö. Samtidigt går koncernen med vinst, vilket gör att den kan starta nya skolor i fler kommuner och investera i verksamheten.
De flesta av oss anser att IES använder pengarna på ett utmärkt sätt, eftersom eleverna får en bra utbildning. Men det anser inte vinstmotståndarna.
Dock kan samma person som i det ena andetaget säger sig vara emot vinst, i nästa vara för valfrihet, både inom skolan, sjukvården och omsorgen. Och om man förklarar att valfriheten är beroende av vinster är många plötsligt beredda att acceptera vinstuttag, eftersom man inte ser något godtagbart skäl för att stänga en populär skola som skolmyndigheterna har godkänt.
Därmed inte sagt att dagens system är perfekt. Det förekommer brister både inom skolan och äldreomsorgen, och det finns absolut skäl att se över kriterierna för hur resurser fördelas, exempelvis utifrån socioekonomiska faktorer.
Dessutom behövs gedigna system som kontroller kvaliteten hos såväl kommunala som fristående aktörer. Det blev inte minst tydligt förra veckan, när SVT rapporterade om att personalen på ett kommunalt boende för funktionshindrade hade satt i system att tvinga de boende att gå och lägga sig klockan 17, för att själva kunna gå hem tidigt med full betalning (SVT, 30/11). Samma sak gäller grund- och gymnasieskolor – en del är fristående, andra kommunala – som sätter betydligt högre betyg än eleverna förtjänar, vilket kan åtgärdas genom externt rättade nationella prov och tydligare regler för betygssättning.
Hit kommer vi dock sällan i diskussionen och det är det som är det värsta med debatten om vinster i välfärden. Den hämmar alla som vill diskutera lösningar på befintliga problem, som skolans dalande resultat och kvaliteten i äldreomsorgen, eftersom politiker och debattörer gång på gång tvingas svara på vinstfrågan, i stället för att föra debatten vidare.
Därför vore en välkommen julklapp från regeringen till oss alla att slänga vinstdebatten i papperskorgen och skaffa sig fler verktyg än en hammare. Svensk välfärd förtjänar och behöver en lösningsorienterad debatt. Inte en som både börjar och slutar med vinster i välfärden.