Jag var fast i en Disney-fantasi där slott ska ha torn och tinnar, helst en vallgrav och självklart en tjock grind som leder in till en pampig innergård.
Många av de sörmländska slotten var skrattretande små och ordinära i jämfört med det jag målat upp för mitt inre.
I sommar när jag besökte ett av alla dessa slott var jag i stället fascinerad. "Vilka vackra omgivningar!", sa jag och blev med ens Sörmlandspatriot. Och jag verkar inte ensam om min fascination. På Vingåkers turistbyrå berättade de nyligen för mig att det är just slott och natur som lockar turister till länet.
Inte konstigt tänker jag i dag. Det är inte överallt man kan dricka kaffe i ett slott som från början är byggt för att utstråla makt och rikedom.
De som lät bygga slottet skulle förmodligen vända sig i graven om de visste att jag satt och mumsade på kakor i deras gamla balsal.