Det gör dem till både trevligare och mer realistisk läsning. Så var det med budgetförslaget från S och M i Katrineholm i torsdags, liksom med landstingsmajoritetens förslag tidigare i den veckan. Floran av relativt små, specialdestinerade och villkorliga statsbidrag i den statliga budgeten redovisas givetvis i kommun- och landstingsbudgetar, men utan de åthävor det kunde ha blivit om sammansättningen av lokalt och regionalt styre hade varit densamma som i regeringen i Stockholm.
De stora utmaningarna i kommunernas ekonomi ligger dock på ett annat plan. Detta redovisas med all tydlighet, om än i det finstilta, i Katrineholms kommuns budgethandlingar. Både bland de äldre och bland barnen är det större årskullar på gång i verksamheter som alltid är personal- och kostnadskrävande. Födelsetalen låg i Katrineholm under åren före 2012 kring 370 barn per år. men efter 2012 har de legat på 410-420 barn om året. Från 2018 slår det igenom i grundskolan – och senare i gymnasiet.
Vare sig detta eller den ökning som nu är på gång av äldre – i de åldersgrupper där behovet av kommunal äldrevård brukar bli stort – är ett lokalt Sörmlandsfenomen. Ålderssammansättningen påverkar ofrånkomligen de offentliga utgifterna och behovet av att ta ut skatter. Ökade födelsetal och invandring innebär samtidigt en möjlighet att slippa de drastiska påfrestningar på välfärden som väntar – i bland annat Japan och några länder på den europeiska kontinenten – där en ensidigt åldrande befolkning kan vålla väldiga ekonomiska obalanser.
Det är ändå så att befolkningsutvecklingen – i likhet med det farligare säkerhetspolitiska läget – får konsekvenser för de större skattepolitiska frågorna, och understryker vikten av att skattesystemet reformeras en del, för att förbättra företags- och arbetsklimatet. Om inget sådant görs och allt fortsätter som under innevarande mandatperiod driver landet mot en våg av kommunalskattehöjningar på åtskilliga håll, med kommunerna snarare än sjukvården som särskilt utsatta. Det är lättare att hantera detta om skattehöjningar sker hos staten, där de kan kombineras med en skattereform som även sänker skattesatser och stimulerar arbetsmarknad och företagande. Om man på det sättet åstadkommer en viss ökning av kommunernas statsbidragsfinansiering är det klart att föredra framför att kommunalskatterna – en marginalskatt på alla arbetsinsatser – lyfts uppåt.
Katrineholm har en officiell ambition att gå vidare mot 40000 invånare – efter de 34000 som varit målet och nu uppnåtts tack vare de invandrare kommunstyrelsens ordförande så ofta och så gärna gnällt över. En period med ganska många investeringar står för dörren. Diskussionerna i kommunledningen inför budgetförslaget har rimligen skett mot en bakgrund av att trycket uppåt på kommunalskattesatsen ökar igen. Den lite märkliga jabben från Göran Dahlström (S) mot Lars Härnström (M) om att den senare hade varit inne på att höja skatten kan ha sin bakgrund där, även om det på presskonferensen var en skämtsamhet.
Inför valrörelser är det frestande att undvika de svårare ekonomiska avvägningarna, särskilt då partibröderna på riksplanet är så inriktade på att följa de uppkörda hjulspåren och tala illa om varandra, fast de i Katrineholm är så sams. Sådant som en "vision" om "en konstgräsplan i varje väderstreck" är en lättvindigare sak att tala om, eller att pensionärer ska slippa betala på bussar just sommaren före valet.
Efter valdagen infinner sig ändå alltid den ekonomiska verkligheten.