23-åriga Martina har tagit stora kliv i livstrappan. Den osäkra lilla tjejen som gick i årskurs fem och av en kompis blev övertalad att inte söka Luciarollen eftersom hon sjöng falskt enligt ”kompisen”, har försvunnit till förmån för den person som numera kan titulera sig sångerska.
– Ja, jag kan knappt fatta det själv, JAG sångerska, säger hon och ler stort.
Martina verkar självsäker och världsvan. Men det yttre stämmer inte med de inre känslorna.
– Självsäker, nej det är jag inte alls. Jag tänker lite för ofta negativt om mig själv. Om någon berömmer mig kan jag inte ta åt mig det. Det är verkligen något som jag hela tiden måste arbete med, självförtroendet.
Från första stund har Martina jobbat målmedvetet för att nå sin dröm, en chans att sjunga och dansa som artisterna på Wallmans.
Hon har gått hos sångpedagog och tränat dans i nästan hela sitt liv. 2009, då Nyköpings Idoltävling avgjordes för sista gången, tog hon hem titeln.
– Och då sa jag i en intervju med SN att jag inte skulle välja estetiska programmet på gymnasiet. Jag var rädd för att det skulle bli för mycket musik.
Men ett studiebesök på Tessin gjorde att hon var fast. Och det skolvalet har hon inte ångrat alls. Det var nämligen där grunden byggdes. Det var där hon fick prova på en blandning av olika typer av musikformer – även om det är rocken som ligger henne närmast om hjärtat – fick rösten att växa och lärde sig att pressa sig till max.
Varje år producerade eleverna tre föreställningar; höstkonsert, lucia i Nicolaikyrkan och så musikalen på Culturum som avslutning.
– Det var väldigt hårt jobb. När vi hade de där projektveckorna så kom man inte hem förrän sent på kvällen. Då var vi i skolan 12–13 timmar om dagen. Många kanske tror att man flummar runt, men man jobbar lika hårt som i de andra programmen plus att man har musiken vid sidan om.
Men att livnära sig som artist är svårt. Efter gymnasiet fick Martina därför hoppa in och jobbat på ICA och i en förskola ibland när artistjobben tröt.
– Och så bytte jag sångpedagog till Lotta Malmström. Hon lärde mig att all sång inte behöver låta fint utan det kan vara rått också. Min favoritgenre är ju rock, jag älskar rock, och Lotta gav mig utmanande låtar. Låtar som gjorde att jag stod och skrek efter ett tag eftersom jag blev så frustrerad, berättar Martina och fortsätter.
– Sen var det en kompis och kollega till mig, Johanna Carman, som peppade mig att söka till Sunwing. Många från Wallmans har gått den vägen så förra hösten åkte jag upp på en audition i Stockholm.
Det dåliga självförtroendet gjorde sig påmint då också och hon trodde nog inte att hon skulle bli antagen. Men Martina var en av fem som fick jobb av de 30 som fanns på plats.
– Det var bara tjejer och en kille, så det är ett tips. Är man kille och älskar att sjunga och dansa, ska man verkligen söka. De behöver verkligen fler killar.
Så förra våren packade hon sina väskor och drog söderut. Ayia Napa på Cypern och Sunwing Sandy Bay beach skulle bli hennes nya hem i åtta månader framåt.
Visst var hon lite nervös, men mer för att rösten inte skulle hålla en hel säsong än för att lämna Nyköping.
Efter åtta veckors utbildning då de fyra artisterna på plats (en sopran, en alt, en tenor och en bas) skulle lära sig fem olika familje-shower var det dags för premiär.
– Och givetvis blev jag sjuk. Så typiskt. Men the show must go on så jag tog mig igenom den första föreställning och efter det fortsatte det bara. Jag missade bara två och en halv föreställning totalt och då hade vi fem föreställningar i veckan i 32 veckor.
För trots att resemålet kanske lockar till semester och festande var det hårt jobb för Martinas del. Showerna slutade inte förrän efter tio på kvällarna och under dagtid hade hon barn- och ungdomsaktiviteter.
– Det gäller att sköta om sig själv och rösten. Jag är ingen festtjej egentligen, men jag gick ut vissa kvällar men drack då ingen alkohol. Jag levde på gelo revoice. Det är en slags sugtablett, speciellt för sångare, geleaktig och väldigt äcklig.
Att hjälpa barnen med talang- och idolshower dagtid var något som hon såg fram emot också.
– Att se dem utvecklas och våga ta steget. Det finns så mycket kreativitet hos dem så det är kul att få hjälpa dem.
Nu väntar ytterligare en resa ned till södern. Martina vet vad som väntar och längtar även om bästa kompisen från Norge, Amanda, inte hänger med den här gången.
– Det är det också, under den här tiden har man skaffat sig så många nya vänner. Vi blev en familj där nere. Det är sådana vänner jag kommer att ha hela livet.
Vad skulle du vilja ge för tips för ungdomar som drömmer samma drömmar som du?
– Det spelar ingen roll vem man är eller vad man vill göra, man ska våga satsa på sig själv. Det kan låta jätteklyschigt men det var precis vad jag gjorde.