Det som senast visade sig på Folk och Försvars konferens i Sälen är tecken på att det inte står rätt till i relationerna mellan regeringsdepartementen.
Orden i de två formuleringar det handlar om kan förefalla att säga nästan detsamma. Att ett ryskt militärt angrepp mot hela eller någon del av Sverige är "osannolikt" eller att "det inte kan uteslutas" är två sätt att beskriva ett händelseförlopp med mycket allvarliga följder men låg risk uttryckt i procent under en viss tid. Den första formuleringen kommer från ett tidigare utredningsarbete om försvaret och det beslut som fattades då. Den senare formuleringen står i ett färskt och, bortsett från V, enigt delbetänkande från den parlamentariska Försvarsberedningen.
Den nya formuleringen är de kodord som gemensamt valts av den nuvarande och den föregående regeringens partier i beredningen, för att täcka en riskbedömning som ligger till grund för den faktiska säkerhetspolitik landet har, med utökat samarbete med andra länder, vapenköp och samövningar som "Aurora"-manövern i höstas.
Risken för ett ryskt väpnat angrepp västerut i Östersjöområdet är inte stor, men skulle det hända går det till exempel inte att utesluta samtidiga aktioner mot delar av Sverige för att försvåra undsättning västerifrån till de sårbara små demokratierna i Baltikum. Sådant skulle kunna leda vidare till ett förödande storkrig. Det är väldigt viktigt att avskräckningen är trovärdig och att inte oklarheter lockar till chanstagningar med kuppartade ockupationer.
De fyra partierna som var med i den förra regeringen har utförligt resonerat sig samman med regeringsparternas företrädare, och måste ha räknat med att tidigare statsrådet Björn von Sydow (S), som är beredningens ordförande, har haft förankring i regeringen. Det verkar han också ha haft, och allt annat skulle ha varit ett ytterligt osannolikt handlande från denne mycket erfarne politiker.
Men det visar sig alltså att utrikesdepartementet instruerat ambassaderna att den tidigare formuleringen om "osannolikt" fortfarande gäller. Den nya har inte lagts fram för riksdagen än. Att det handlar om något mer än detta stod klart när utrikesminister Margot Wallström (S) yttrade att Försvarsberedningen "har ingen grund till att ändra på den formulering som är viktig i relation till våra utlandsmyndigheter".
"Då ska vi inte ändra på dom orden", fortsatte hon i Sveriges Radio. Vad är detta om inte en konflikt mellan två delar av regeringsmaskineriet?
Det hjälpte inte att statsministern i sitt tal i Sälen hade en text som var ägnad att plåstra över det som pågick, med ordet "osannolikt" om anfallet ifall det är "enskilt" – läs: enbart – mot Sverige. Det går inte att undvika slutsatsen att delar av regeringspolitiken motverkas inifrån, och att detta visats upp för både väljarna och utländska regeringar.
Det kan vara lätt att fastna i den enkla bilden av en personkonflikt mellan försvars- och utrikesminister. Men en sådan skulle knappast uppstå och ta sig dessa uttryck om inte delar av agerande ämbetsmannainstitutioner också var på kollisionskurs i säkerhetspolitiken – eller åtminstone i frågan om hur det som i själva verket görs ska beskrivas utåt. Margot Wallström har bakom sig någon falang av UD:s diplomater, som ogillar inslag i den övriga regeringens utrikespolitik – den tolkningen är väldigt mycket mer sannolik än ett plötsligt ryskt flygangrepp mot Karlskrona.
Partiledningarna behöver nu prioritera att detta reds ut så att försvarspolitiken inte urartar i ett taktikspel i korttänkta partisyften. Säkerhetspolitiken har inte i blockvoteringar att göra. Men det måste också hållas ordning på att det är de folkvalda som anger kursen, inte utlandsmyndigheter eller andra ämbetsmannaorgan.