Han inledde visserligen med att klumpa ihop Moderaterna och Sverigedemokraterna, och föreslog ett mittensamarbete, för att så småningom öppet ställa frågan till Annie Lööf (C).
Men däremellan var tonen barsk även mot Centerpartiet och Liberalerna. Kristdemokraterna verkar, kanske med rätta, knappt räknas längre.
Negativt tonfall och sarkastiska gliringar är inte rätt väg att gå om en S-C-L-regering, som eventuellt även kan inkludera Miljöpartiet, ska kunna bildas efter nästa års val. Samarbeten handlar om att ge och ta, och det är dags att Löfven visar att ett maktparti som S inser det.
Den som vill inleda ett samarbete kan inte slentrianmässigt avfärda konkreta förslag på hur fler ska komma i arbete, bara för att de inte faller LO i smaken. Inte heller fungerar det att uttrycka sig nedlåtande om den tilltänkta samarbetspartnerns retorik, eller att gång på gång hävda att Fredrik Reinfeldts regering misskötte statsfinanserna, när den i själva verket övervann en finanskris och la grunden för en markant ökning av andelen i arbete.
Fortsätter Löfven med den buffliga stilen kan han knappast bli förvånad eller skylla på inställningen hos de liberala partierna, om svaret från Lööf även i framtiden blir samma som i dag.
Nej, Centerpartiet kommer inte att samarbeta med Sverigedemokraterna, något som även Löfven och Björklund markerade under debatten. I stället föreslår Lööf ett samarbete mellan de borgerliga partierna och Socialdemokraterna, om inget av de traditionella blocken får egen majoritet.
Beskedet om SD, som för all del även har getts tidigare, är bra. Det märks inte minst efter veckans politiska turbulens i Finland, där regeringen sprack när Sannfinländarna bytte partiledare, för att sedan återuppstå efter att Sannfinländarna hastigt splittrats i två partier.
Motiveringen från Finlands statsminister Juha Sipilä (C) var att de visserligen hade kunnat komma överens med den nya partiledaren om detaljer, ”men regeringspartierna måste ligga tillräckligt nära när det gäller grundläggande värderingar, så att vi kan vara säkra på att vi kan göra beslut och kompromisser på samma grund”.
Samma devis gäller i Sverige. Därför är den bästa lösningen, om dagens opinionssiffror håller i sig, en mittenregering, vilket kommer att kräva eftergifter från alla parter.
Ett första steg är att Löfven slutar klanka ner på dem han säger sig vilja bilda regering med, och visar att Socialdemokraternas främsta samarbetspartners är just de andra regeringspartierna. Inte tjänstemännen i LO-borgen.