På så sätt skulle en eller flera skolors vara eller icke vara kunna klassas som en lämplig folkomröstningsfråga.
Ska landsbygdsskolorna vara kvar? Ja eller nej.
Det är ett vägval som dyker upp med jämna mellanrum. Nu senast i Strängnäs.
Ur en annan synvinkelär saker som påverkar enskilda budgetposter olämpliga att folkomrösta om, eftersom en budget utgör en helhet. Att bryta ut delar påverkar inte bara de enskilda enheterna, utan hela budgeten. Det betyder att mindre pengar i en kolumn, exempelvis för lokalkostnader, frigör resurser till andra saker, som pedagogisk verksamhet.
Därför bör Strängnäs kommunfullmäktige rösta nej till att genomföra en folkomröstning om huruvida landsbygdsskolorna ska vara kvar. För lika sant som att det räcker att tio procent av de röstberättigade i en kommun har skrivit under en lista som önskar en folkomröstning, för att kommunfullmäktige ska behandla frågan, är att det bara blir en folkomröstning om inte två tredjedelar av ledamöterna i fullmäktige röstar emot.
Och eftersom den politiska majoriteten i Strängnäs är för att lägga ner landsbygdsskolorna, och det står fullmäktige fritt att göra hur den vill oavsett resultatet i en folkomröstning, som bara är rådgivande, är arrangerandet av en folkomröstning dels slöserimed skattemedel (det kostar en hel del att ordna val). Dels vilseledande, då de som röstar givetvis räknar med att deras röster ska spela roll.
Dessutom blir det ofta lågt valdeltagande i folkomröstningar som främstengagerar delar av en kommun. Det märktes när Strängnäs 2013 röstade om skolstrukturen. Då deltog bara 17 procent av de röstberättigade, och även om ett föräldranätverks förslag fick flest röster, valde politikerna att stå fast vid sitt beslut, vilket var rätt.
När väljarna går till val vart fjärde år väljs ledamöter som ska representera var och en av oss i riksdag, kommun och landsting. De flesta som röstar väljer inte parti främst utifrån en enskild fråga, utan utifrån helheten. Framför allt vill vi kunna lita på att de vi röstar fram har samma värdegrund som vi själva, så att de för vår talan i frågor som plötsligt dyker upp, och alltså inte har diskuterats under valrörelsen.
För politik handlar inte bara om att vilja. Det gäller minst lika mycket, om inte mer, att prioritera.
Att låta en folkomröstning där inte ens var femte har röstat trumfa över den politik som en majoritet i fullmäktige vill föra, är inte särskilt demokratiskt, med tanke på att majoriteten är folkvald och framröstad i kommunalvalet där över 80 procent deltog.
Namnet till trots är det alltså långt ifrån säkert att resultatet av en folkomröstning är ett uttryck för den allmänna folkviljan.