Därnäst i skadlighet kommer inkomstskatten, som läggs på arbets- och företagarinkomster. Mindre skadliga är däremot konsumtionsskatter, och dit räknas framför allt momsen, men också en del punktskatter på miljöfarliga eller hälsoskadliga varor. Minst skada av de viktigare skatteformerna gör egendomsskatter, I Sverige främst representerade av fastighetsavgiften på småhus.
Den här rangordningen har regeringen redovisat, i det finstilta i en text som nästan bara skatteexperter kommer att läsa noga. De borde säga det högt och ofta, och låta insikten vara till ledning i skattepolitiken. Nu står det i den nyaste versionen av projektet att reformera företagsbeskattningen, som inleddes på Anders Borgs tid. Regeringen hänvisar till forskning som industriländernas viktiga samarbetsorgan OECD tagit fram. Det är den som ger slutsatsen att för jobb och tryggad välfärd bör skattesatserna sänkas i bolagsskatt och inkomstskatt. medan detta kan möjliggöras av höjda skattesatser i de samhällsekonomiskt mindre störande skatterna, såsom momsen och den numera omdöpta fastighetsskatten.
Det finns i alla fall några som försöker påverka debatten för att få de här insikterna att bli grunden för nästa skattereform. Både i LO och SACO har ekonomer på deras kanslier förordat ett sådant grepp. I går kom en liknande uppmaning, med större eftertryck och möjligen säkrare stöd i förtroendemannaledningen, från Tjänstemännens Centralorganisation.
De menar att partierna bör samla sig, och byta sänkt skatt på arbete mot en ökning av fastighets- och miljöskatter och mer enhetlig moms, dvs. främst höjd moms på mat. Om det önskar de bred politisk uppslutning. Det är inte så svårt som det kan låta – ifall man inte låter sig hämmas av sådana närsynta intresseorganisationer som brukar vara ointresserade av att det ska löna sig att jobba. Sänkningen av skatt på medelhöga och högre inkomster kommer i hög grad att motsvaras av höjningar som mest betalas av dem med något högre eller mycket högre inkomster. Drivkrafterna för arbete, liksom den finansiella stabiliteten i samhället, kan förbättras, och det går att göra utan att ställa till en stor ökning av inkomst- och standardskillnader.
På alltför många borgerliga håll finns en alldeles bakvänd rangordning, där man främst försvarar att skatter på fastigheter är alltför låga, och inte vill kännas vid att detta är en huvudförklaring till låsningarna som gör att de långt mer skadliga skatterna på arbete hålls kvar på en för hög nivå.
I stillhet, och under ett märkligt ointresse från många kanter, är det i alla fall på väg att tas ett steg till mot reform av bolagsskatten. Fyrpartiregeringen inledde detta, under monumentalt ointresse från delar av det egna regeringsunderlaget. Men Anders Borg ingrep mot skatteflykt och räntesnurror och fick ner skattesatsen ett stycke. Regeringen är nu på väg mot mål vad gäller nästa etapp, där en utredning, tillsatt av Borg lade två olika alternativ.
Valet mellan alternativen i den frågan har avgjorts av de mycket viktiga framsteg mot skatteflykt som länderna i OECD enats kring. Sverige behöver välja den modell för bolags ränteavdragsbegränsning som passar ihop med OECD-lösningen. Denna går ut på att samordna bolagsskattereformer. Dels för att lindra att bolagsskatt stimulerar farlig överbelåning och motverkar investeringar. Dels för att hindra några av de vanligaste formerna för skatteflykt där internationella koncerner använder sig av Irland och olika "skatteparadis".
Bolagsskattereform kan väntas träda i kraft 2019. Det är mer än dags att sätta i gång på allvar med en ny bred reform även av inkomstskatten.