Plötsligt får en av dem syn på ett räkskal som någon turist tappat på backen och det blir lite av ett måskrig innan resterna av det som varit en räka slukas glupskt.
Måsarna på västkusten är så enormt mycket större än dem jag är van se cirkla över Duveholmssjön här hemma. En av förklaringarna kan förstås vara bristen på restauranger som serverar färska räkor där turister frossar i havets läckerheter. I Katrineholm finns det också hungriga fåglar, men sparvarna som hoppar runt bland borden på Stadsparkens uteservering och pickar i sig pizzarester är inte lika stora och respektingivande som Smögenbryggans hungriga måskollektiv.
Smögenmåsarna vet vad som gäller. De kan Smögenbryggans lagar. Håll behörigt avstånd från turisterna på uteserveringen, se upp för serveringspersonalen – de kan i värsta fall jaga iväg dig. Men finns det någon dum turist som lämnat tallriken med räkrester kvar på bordet – då är det fritt fram!
Jag vakar över sambons och min egen tallrik medan sambon går tillbaka in i restaurangen för att hämta något. Jag ser hur måsarna observerar och bevakar mig på bara ett par meters avstånd.
En ensam turist har precis fått sin mat ett par bord längre bort. Ett dignande fat med färska västkusträkor och en halvliter starköl på glasflaska. Mannen reser sig plötsligt och går in i restaurangen för att hämta mer servetter, vilket kan behövas till den kladdiga räkfrossan. På bordet står mat och öl helt obevakad.
Jag hinner knappt tänka "men sådär kan han ju inte göra – måsarna kommer ju att ta maten" innan den största måsen i måsmobben fäller ut sina vingar och flaxar upp på bordet. Den välter glasflaskan med öl, vilken faller i backen och går i tusen bitar. Måsen hinner fylla näbben med ett rejält lass räkor innan en servitris skyndar till och skrämmer måsen på flykt.
Turisten kommer lagom tillbaka till uteserveringen för att se sin öl rinna ut över marken och upptäcka att det är oreda i räktallriken.
Trots mannens dumdristighet att lämna maten obevakad på uteserveringen med glupska måsar intill är restaurangpersonalen snäll. Turisten får ett nytt lass räkor och en ny öl.
Årets sommarsemester med besök på Smögen är numera ett minne blott – vardagen är här och klockan ringer åter varje morgon vid 05.30. Sover jag med öppet fönster kan jag ibland höra dem – Duveholmssjöns små måsar som dock har en likhet med sina storväxta kusiner på Smögen. De skränar lika högt och är förmodligen precis lika hungriga.