Under slutet av 1960-talet och under 70-talet var Skirtorp en av kommunens populära ridskolor. På den tiden fanns det tre ridskolor i stadens närhet, förutom Skirtorp var det Malinboda och Stettin som bedrev ridverksamhet.
Under ett stort antal år var det Eskil Hagberg som såg till att det fanns hästar och verksamhet i stallet, som då ägdes av Eriksbergs fideikomiss. När Eskil trädde tillbaka tog Mari och Mats Zetterqvist över med ridklubben som huvudman. Katrineholms ryttarförening bildades på Skirtorp.
Flera år fördes samtal om att kommunen skulle ta över anläggningen, men det tillät inte fideikomissvillkoren. När det blev möjligt för kommunen att köpa anläggningen var redan ridskolans nya anläggning vid Trolldal på väg att uppföras.
Många av de tjejer som började sin ryttarbana på Skirtorp är ännu aktiva. En av dessa är Marie Axelsson som startade Facebookgruppen "Vi som red på Skirtorp". Den gruppen har fram till i dag nästan 90 medlemmar.
På Facebooksidan inbjöds till en återträff för att ta lite av avsked innan kommunen ämnar riva anläggningen eftersom den ligger inom vattenskyddsområde. Återträffen lockade nästan 40 personer i söndags eftermiddag och Marie Axelsson hade ordnat tillträde till alla husen och stallet.
Skötseln av husen har kanske inte varit den bästa under de senaste åren; person efter person kom ut och ondgjorde sig över kattkisslukten. Kanske hade husen bara huserat vildkatter efter att de som sist bodde där flyttat. Stallet var dock i hyfsat skick, men skulle förmodligen inte godkännas i dag.
Vad är din känsla i dag, Stina Svensson Eklund?
‒Det är ju bedrövligt, veckan innan den här träffen var jag här och smög. Bättre ridterräng finns ingen annanstans, med den här skogen och närheten till Katrineholm. Vi var ju ledsna den dag när det bestämdes att vi inte fick vara kvar.
Hur kom du på idén om en återträff?
‒Det var när Stina berättade om ställets skick, det var tomt och såg bedrövligt ut. Då startade vi Facebookgruppen och tanken väcktes att ha en picknick här, berättar Marie Axelsson.