London har varit med om värre angrepp än onsdagens politiska mord, på en polis och gångtrafikanter.
Under åren med IRA:s många bombattentat förstod både Londonborna och den brittiska politiken att behålla lugn och förnuft. Man riktade inte in sig på att gruppvis anklaga de oskyldiga. Tvärtom riktades både efterspaningarna och den politiska kritiken mot de skyldiga och deras medlöpare och ideologer. Till behärskning och god sammanhållning bidrog även erfarenheterna frånbombregnet under blitzen och den nazistiska raketbeskjutningen under andra världskriget.
Detta har inte glömts bort. Erfarenheterna var till nytta igen efter bombattentaten mot Londons kollektivtrafik för tolv år sedan. Även då behöll man sans och balans. Vardagslivet gick vidare som vanligt, turisterna fortsatte att komma. Det slogs inte in kilar mellan befolkningsgrupper.
Det som hände var att Londonbor och andra från Mellanöstern med fasa såg våldet och tog ställning för frihet och laglydnad. Polisen och säkerhetstjänsten har, trots att flera sorter av våldsam extremism haft anhängare i Storbritannien, ganska framgångsrikt lyckats förhindra olika komplotter och haft mycket hjälp från allmänheten.
Man har också haft förstånd att komma ihåg att extremismens och förtryckarstaternas hot kommer från flera håll. Man behöver ha flera hotbilder aktuella. Både säkerhetsresurser och demokratins idémässiga försvarslinjer behövs i flera riktningar samtidigt.
Under senare år har Storbritannien, jämfört med bland annat Frankrike, varit mindre utsatt för extremistiska mord. Förra året mördades dock en socialdemokratisk EU-vänlig parlamentsledamot av en högerextremist som sugit åt sig den radikaliserade ytterhögerns propaganda från båda sidorna av Atlanten.
Gärningsmannen i onsdags, som var född i landet för drygt 50 år sedan och medborgare, var dömd flera gånger, bland annat för grov misshandel. Han hade observerats av säkerhetstjänsten för några år sedan, men bara i utkanten på en utredning om anhängare till våldsorganisationer.
Att just Daesh (alias IS) låg bakom attentatet behöver inte vara sant. Deverkar ofta skrävla med sådana brott de inte organiserat själva. Våldsidéer spridda av al-Qaida, Daesh eller någon liknande diktaturdrömmande liga har dock troligen bidragit till dådet, att döma av vad polisen offentliggjort om gärningsmannen.
Vare sig det här brottet eller de mer blodiga i Nice och Berlin tyder däremot på att Daesh har särskilt mycket till struktur av celler eller utsända våldsmän i Europa. Det har varit relativt oorganiserade brott, i ett par av fallen utförda av gravt psykiskt störda multikriminella. Snarast kan det tala för bilden av en extremism som försvagats och blivit utskämd och demoraliserad av förtrycket och illdåden i det så kallade IS-kalifatet.
Men det finns fortfarande starka skäl till polisiär vaksamhet och nära internationell samverkan. Underrättelsetjänst, signalspaning och säkerhetspolis – kontrollerade i rättsstatens former – är viktiga delar av det öppna samhällets självförsvar. De behöver resurser, och de behöver vara uppmärksamma i flera riktningar.
Förtryckarstater har betydligt större kapacitet att ställa till skada och sabotera än vad terrorligor har. Även förtryckarstater, inte minst Ryssland, har dessutom extremistiska medlöpare i många västländer.