Problemet är alltså inte att Löfven inte har koll på läget. Problemet är att han inte har någon politik för att skapa den framtidstro han talar om.
För visst kan pengar till sjukvården, fler poliser, hårdare straff och krafttag mot terrorism, som S-ledaren nämnde i sitt första maj-tal i Malmö, generera ökad trygghet i vardagen. Men det skapar inte framtidstro.
För att uppnå det krävs en vision, ett mål om vart Sverige ska, eller vilket land Sverige ska vara, säg år 2030. Och nej, det räcker inte med den diffusa parollen "Svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas", för att de 51 procent av befolkningen, som enligt SOM-institutets senaste undersökning anser att Sverige är på väg åt fel håll, ska tänka om.
Inte heller fungerar det att såga jobbskatteavdragen. Särskilt inte dagen innan vanliga löntagare måste lämna in sina deklarationer, och alltså i många fall har sina personliga bokslut med jobbskatteavdrag på cirka 20 000 kronor i färskt minne.
Därför är S enda räddning just nu att det även är svårt att ringa in vad de borgerliga partierna vill. Enligt Dagens Samhälles sammanställning av de senaste opinionsundersökningarna stöds S av 27,9 procent av väljarna, vilket är högt jämfört med systerpartier i andra europeiska länder, men lågt sett till den svenska socialdemokratins historia. Samtidigt ligger Moderaterna på 18,4 procent – nästan en procentenhet lägre än Sverigedemokraterna – och de borgerliga samlar tillsammans 38,2 procent, mot de rödgrönas 39,4.
Med det i bakhuvudet är det intressant att Löfvens tal innehåller flera tydliga högerbudskap – ordning och reda, bort med stöket i skolan och inget daltande med dem som kastar sten på ambulanspersonal – samtidigt som Vänsterledaren Jonas Sjöstedt springer i rakt motsatt riktning. I första maj-talet lanserade mannen som både sitter i opposition och nästan ingår i regeringen, ett krav till Löfven om att sex timmars arbetsdag ska testas på en arbetsplats i varje kommun och landsting, till en kostnad av 2,5 miljarder kronor.
Det är pengar som gör betydligt större nytta på andra håll. Exempelvis i form av jobbskatteavdrag eller ökade statsbidrag för att inkomstskatten inte ska skena iväg, där det senare var LO-basen Karl-Petter Thorwaldssons utspel för dagen.
Även om en växling från kommunalskatt till statliga skattebaser är rätt väg att gå visar LO-talet, som hölls rakt framför S röda partisymbol, varför fack och politik bör skiljas åt. Thorwaldsson markerade tydligt mot både de borgerliga partierna och SD, trots att bara varannan LO-väljare stödde socialdemokratin i det senaste riksdagsvalet.
Därför bör LO hålla sig till att förhandla om och propagera för vilka villkor som ska gälla på arbetsmarknaden. Det är upp till varje enskild busschaufför och undersköterska att avgöra vilket parti som är bäst på att skapa framtidstro.