Från Sköldinge är folkmusiken. Till den sjunger vi Sörmlandspoeten Bo Setterlinds psalm "Det finns en väg till himmelen".
I Sköldinge bodde familjen Wistbacka när de var unga och barnen små, och föräldrarna läste vidare på Åsa folkhögskola. Den vägen tog Krister Wistbacka till pressen och så småningom till fullmäktige – och till att bli kyrkvärd i Östra Vingåker. Musiken hade han med sig från bygdekulturen i Österbotten, när han flyttade till Sverige och textilbranschen. Som så många andra i press och folkrörelser och politik passerade han genom folkhögskola. (De skolorna var inte då som de ibland är nu.)
Mycket förenar Krister Wistbackas två hemländer, och det inte minst viktiga är hur klassresor och bildningsresor gav nya yrken, och uppgifter i demokratins alla verkstäder. För Krister Wistbacka blev det ett livsverk i pressen – i Katrineholms-Kuriren.
Det han skrev fyllde spalter, till för inte så många år sedan. De flesta av dagens KK-läsare har mött honom där, som lokal nyhetsjournalist, som ledarskribent och opinionsbildare. Men det fanns mer.
Det är en av kyrkans kyrkvärdar som Maria Gabrielsäther jordfäster den här torsdagen i Östra Vingåker. Som i så många goda griftetal finns både det eviga livets hopp och den personligt tecknade skissen av den levande människans minne. En musicerande familj, där Krister Wistbacka, en gång musikant i dansorkester i Finland, hade fiolen som sitt instrument.
Barn och barnbarn sjunger, så som många inte skulle orka, men som här görs så fint att man hör klangen av familjegemenskapen.
I valet av psalmer är det också tonträff. Andra psalmen av Bo Setterlind. Den första är Ylva Eggehorns om den mörklagda hamnen som väntar, om spåren i sanden och Kristus som stämt möte. Den är en av den kristna trons främsta poetiska uttryck i modern tid på svenska språket.
Ordets tjänare och musikens älskare. En redaktörs och spelmans jordafärd. En kyrkvärds dessutom.