Det är framför allt de senare det muttras om. Det är de som gör att många kommunalråd sliter sina hår, funderar på hur man ska få 20-åringar att stanna och vad som kan locka 30-åringar att återvända när det är dags att bilda familj.
För i regel gör de inte det. När Sveriges Radio och SCB undersökte vart årskullen födda 1984 tagit vägen, var andelen personer födda det året 26 procent i Flen, 27 procent i Vingåker, 42 procent i Strängnäs, 45 procent i Katrineholm och 64 procent i Eskilstuna, när man jämförde 2015 med år 2000 (P4 Sörmland, 18/3).
Vad man kan göra för att fler ska stanna eller styra flyttlasset i retur? Det är egentligen fel fråga.
Unga vuxna behöver inga projekt eller enskilda satsningar. Platser som går bra är ställen där politiker, tjänstemän, näringsliv och fastighetsägare har slutat klia sig i pannan och i stället slagit sina huvuden ihop för att dra åt samma håll.
Det är platser som likt Åre och Kiruna har hittat ”sin grej”, i de här fallen turism och gruvnäring. Andra orter kan fungera fint om pendlingsmöjligheterna är goda och det finns en eller flera större städer med arbetstillfällen och studiemöjligheter i närområdet.
Och, viktigast av allt, man får inte se urbaniseringen och globaliseringen som problem, utan som möjligheter, som är bra för hela landets ekonomi och konkurrenskraft.
För människor har alltid flyttat för att få det bättre. Det kan handla om högre lön, fler arbetsgivare att välja bland, större kultur- och nöjesutbud, tillgång till friluftsliv eller mer boendeyta för pengarna. Inte sällan i kombination.
Skillnaden i dag, jämfört med förr, är att arbetsmarknaden har ändrats. Under några decennier skapades flertalet jobbi större företag, som fabriker och bruk, som kunde ligga, om inte var som helst, så lite här och var.
Numera finns de nya jobben oftast i service- och tjänstesektorn, som inte har sin primära grund i exportindustrin, utan växer fram där det samlas många människor som efterfrågar kultur, nöjen, kaféer, butiker och ruttjänster. Det ligger i sakens natur att dessa är betydligt fler i städerna än på landsbygden. Inte minst med tanke på att invånarantalet har minskat i drygt hälften av landets kommuner sedan mitten av 1990-talet.
Men det betyder inte att någon ort är dödsdömd. Däremot måste kommunpolitiker och näringsliv inse att många i dag har stora delar av världen som potentiell hemadress, vilket ökar kraven på att erbjuda en helhet, med en dynamisk arbetsmarknad, fina utbildningsmöjligheter, hyggliga bostäder och ett rikt kulturliv.
Givetvis ökar konkurrensen, då Flen står mot Florida och Vingåker mot Wien. Samtidigt uppstår oändliga möjligheter, när stockholmaren kan bli Strängnäsbo och kanadensaren katrineholmare.