‒Jag skulle jobba lite extra för några år sedan. De behövde någon i kassan, det blev mer och mer. Sen blev jag kvar. Jag trivdes ganska bra. En av delägarna är min pappa.
Mathilda skrattar när hon pratar om sitt svar när någon frågar var hon jobbar.
‒På skroten!
‒Det är roligt! Man träffar på många olika människor, många nyanlända, så då får man försöka på olika sätt, det blir lite teckenspråk. Det löser sig alltid!
"Hon är alltid glad och trevlig. Precis som den ska vara som har kontakt med kunder på ett företag", skriver Bozze Lundgren som nominerat Mathilda Eriksson.
‒Jag är ganska blyg, men i min arbetsroll är jag nog ganska framåt, säger Mathilda.
‒Ibland blir man ifrågasatt, främst av äldre män som undrar "kan du det här?". Då brukar jag fråga "vad gäller saken?". Jag är aldrig sen att erkänna om jag inte kan. Det jag kan, det kan jag.
Mathilda Eriksson, 28 år, är född och uppvuxen i Björkvik, och bodde i Katrineholm ett tag.
‒Nu bor jag i Björkvik igen, ute i skogen.
På frågan om intressen säger hon:
‒Jag har ett väldigt tidskrävande intresse: hästar. Jag har min häst i Bie. Vi tränar och tränar för att vi ska bli nåt. Så sambon därhemma, han är tålmodig. Jag jobbar, sen åker jag till stallet, är väl hemma vid halv nio, nio. Då är det att duscha och göra sig i ordning och gå och lägga sig ganska snart.
Mathilda och hennes sambo har också ett intresse gemensamt:
‒Vi åker och tävlar i långlopp i banracing. Min pappa och hans bror, Michael och Richard Eriksson, kör ER, uthållighetsracing. Jag kör inte, jag tankar och byter däck. De kör sex timmar i sträck, och då behöver det vara service.
Mathilda gick Lindengymnasiet och utbildade sig inom IT.
‒Jag tycker fortfarande om att programmera. De flesta IT-jobben finns i storstäderna, och jag vill inte bo i en storstad. Jag är en lantis. Jag trivs. Varför byta om man trivs. Jag känner att det blev bra så här. Sen vet man inte vad framtiden kan erbjuda. Då kanske man vill göra något annat.
På semestern har det varit "mycket häst".
‒Min sambo har inte haft semester, eftersom han har börjat på ett nytt jobb, så jag har varit mycket själv. Jag har hästen på sommarbete hos en kompis, så där hade jag hand om sex hästar och ett gäng kaniner ett tag. Stallet, det är där jag laddar min energi. Det är inte ridningen som är viktig. Donandet och pysslandet, det är rogivande.