Vi träffas ute i en stuga vid Tisnaren. Utsikten är fantastisk.
‒Det är lite kallt inne. Sätt dig vid brasan, säger Eric Lindgren.
Det är meningen att vi ska prata om en uppfinning. Men nu är Lindgren som han är, och då måste vi förkovra oss i familjens historia för att förstå var hans drivkraft kommer ifrån. På den punkten är han bestämd.
‒Det är från morfar. Han var en av stadens entreprenörer, han ägde hus och drev handel framgångsrikt men fick tyvärr sluta för tidigt i blödande magsår 1937, berättar Lindgren.
Men när vi kommer in på ämnet uppfinning och den skida han är på väg att få tillverkad syns entusiasmen tydligt. Ögonen glimmar till.
‒Man ska veta att det är ett jobb att komma i mål med en idé. Vägen dit kan vara och är oftast lång, mycket lång. Det sägs att det tar sju år från tanke till marknadsfärdig produkt om allt går väl. Jag är inne på femte året nu.
Kan du beskriva hur du har gått till väga?
‒Det började som en idé när jag satt och körde taxi i Stockholm. Jag gillar skidåkning och insåg problemet för oss som bor i storstad när vi ska ut och åka: ett par långa skidor är inte lätta att transportera. Metspön går att dela på. Borde det inte gå att dela på skidorna också? Det var en bra vinter och till våren köpte jag ett par skidor som kapades. Jag diskuterade med Ove Gustavsson och Håkan Hallqvist i Katrineholm hur man skulle lösa kopplingen, jag visste inte alls hur det skulle se ut. Efter ett halvår kom de bara med lösningen. Då insåg jag att det här kommer att bli "skitbra".
Vad hände sedan?
‒Det var att skydda lösningen. Då gällde det att ha professionell hjälp i form av en patentbyrå, det är som att skriva avtal. Då gjordes en sökning så att ingen hade ett likadant patent, det är viktigt att ha det klart. 2013 gjordes ansökan och 2014 fick jag patentet.
‒Men sedan blev det svårt med produktionsgubbarna i branschen som bara letade fel och inte hakade på. Det kändes svårt men i höstas jag fick kontakt med ett stort företag i Sverige som gör skumkärnorna till många olika produkter. Helt plötsligt har jag fått bra kontakter med både dem och ett företag som utvecklar kopplingen samt en tjeckisk skidtillverkare. Nu känns det som att det har lossnat, men jag tar inte ut något i förskott.
[fakta nr="1"]
Hur har du finansierat projektet?
‒Det är helt självfinansierat. Jag vill inte riskera något utan driva projektet med egna medel och slippa vara stressad av investerare. Nu gör alla som är inblandade sin del i arbetet. då de tror på idén.
När kan vi köpa skidorna?
‒Det går inta att säga. Det är fortfarande mycket kvar och allt kan hända. Nu gäller det att först få fram en förserie och den är på gång under våren. Just nu känns det bra då alla inblandade är på.
Vad är det viktigaste när man vill få ut en egen idé på marknaden?
‒Uthållighet, uthållighet och uthållighet – samt en jävligt bra idé i botten. Det du kommer med ska antingen vara billigt och bättre än alla andra, eller lösa ett problem. Visar man dessutom på uthållighet och inte ger upp så ser de man arbetar med att man vill. För min egen del så kan jag kanalisera alla mina tidigare erfarenheter i den här skidan.
Det verkar som att du inte har några större problem att få tiden att gå som pensionär?
‒Nej, absolut inte. Jag kör dessutom limousine i Stockholm, det är många affärstoppar som åker med och det ger bra tillfällen att skapa kontakter samtidigt som jag får mitt sociala behov av att träffa människor tillgodosett.