I kommunens värdegrund som finns att läsa på kommunens hemsida står det mycket intressanta saker och jag tror det är dags för chefer och tjänstemän att uppdatera sig.
Bland annat står det när man förklarar den humanistiska människosynen att: ”Vi menar ... att människan har rätt att välja”. Gör ett tillägg föreslår jag: men inte var du ska bo på ålderns höst eller avsluta ditt liv.
Det står vidare att ”ett etiskt bemötande handlar också om att den enskilda människan inte känner sig utlämnad”. Det är lätt att komma i underläge när vårdplaneringsteamet dundrar in på sjukhusavdelning och ska ”vårdplanera” någon som är sjuk och kanske inte har någon anhörig på plats som kan föra hens talan eller en make/maka som också är gammal och skröplig. Hur lätt är det då att stå på sig om man vill något annat än planerarna?
Fortsätter man att läsa står det ”själva måste vi försäkra oss om att det vi har att förmedla når fram”. Förklara hur ni tänkte när ni tog fram mallen för avslag på ansökan till äldreboende eller personlig assistent? Vad ni skickar ut är flera sidor med byråkratisk rappakalja och hänvisning till paragrafer hit och paragrafer dit. Tycker ni det är ett bra sätt att informera en 90-åring som inte vill något hellre än flytta in på hemmet?
Det står mer intressant i värdegrunden: ”alla människor har rätt till självbestämmande. Men intellektuella, psykiska eller fysiska funktionshinder kan begränsa möjligheten att utnyttja denna rätt”. Och här blir jag riktigt rädd. Vem har rätt att ta sig rätten att ta självbestämmandet från en annan människa? När är det ok att göra det? Och detta står i en värdegrund som utgår från en humanistisk människosyn! Är det inte en mänsklig rättighet i ett demokratiskt samhälle att själv få bestämma över sina sista år i livet?
Man skriver också: ”att ha inflytande innebär bland annat möjlighet att påverka sin livssituation nu och i framtiden. Att vara delaktig innebär för den enskilda människan att beslut som rör henne inte fattas över hennes huvud eller när hon inte är närvarande”.
Snälla byråkrater på vård- och omsorgsförvaltningen, förklara då varför ni tar ett beslut utan att den det gäller är närvarande och skickar ut det per brev?
Kom nu inte med det vanliga svaret att alla besluta kan överklagas, för det orkar man inte när man är gammal och skröplig!
Ytterligare en sak som får mig att undra vad vård och omsorgsförvaltningen håller på med: En till mig närstående persons ena förälder har dålig kraft i händerna men klarar sig helt utan hemtjänst i hemmet. Hens läkare ordinerade stödstrumpor för att förebygga bensår.
På grund av kraftnedsättningen klarar inte hen av att dra av och på dessa hårda strumpor och läkaren föreslog att man skulle ansöka om hemsjukvård för detta. Sagt och gjort. Det skulle inte bli några problem meddelade kommunen men det skulle kosta runt 2000 kronor i månaden Tidigare hade det betraktats som hemsjukvård och alltså varit gratis men nu var det klassas som hemtjänst. Dessutom skulle doktorn skriva ett ”egenvårdsintyg” vilket han aldrig hört talas om! Två tusen kronor för hjälp av och på med en strumpa! Vad kostar ett bensår samhället? Men det är klart, ett sår sköts ju på vårdcentralen och det kommer på landstingets nota.
Nu hade hen en bekant som sedan flera år har hjälp med just detta och aldrig betalat ett öre för det, för övrigt ingen hemtjänst. På frågan varför en person får betala (och 2000 kr är mycket för en pensionär) och inte den andra svarades det att avgiften införs bara på nya ärenden. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Så då borde de som fick hemtjänst beviljad för 10 år sedan rimligen betala efter taxan som gällde då och alla nya ärenden får betala dagspriset? Så kan man väl ändå inte göra?
I dag, den 10/8 fick jag frukosten i fel strupe när jag läser KK:s insändarsida. Cecilia Olsson, enhetschef i kommunen försöker lägga munkavle på personalen i nattpatrullen/hemtjänst natt. Har inte Cecilia Olsson lärt sig vad meddelarfrihet är? Jag säger så här: Tack ovanstående personal att ni informerar oss anhöriga vad som händer, för från chefsnivå får vi inget veta. Det är ni som gör att jag som anhörig kan sova gott om nätterna utan oro. Hur blir det nu? Stå på er, ni har all rätt i världen att skriva insändare!
Ni har mycket att jobba med på vård- och omsorgsförvaltningen, börja med att fundera på om ni verkligen ska ha värdegrunden kvar, det kanske är dags att skriva om den utifrån verkligheten.
Dotter till åldring