Det detaljerade och väl genomtänkta grundlagsskyddet för det fria ordet skyddas och bevaras.
Detta blev det bred enighet om, när de parlamentariska ledamöterna i en utredning enades över blockgränsen och ställde ordföranden åt sidan. Då sattes stopp för upprepade försök från justitiedepartementet att aktualisera långtgående, riskabla ingrepp i grundlagarnas skydd för det fria ordet. Såväl efter valet 2006 som det 2010 kom utredningsförslag, med direktiv signerade Thomas Bodström (S) och Beatrice Ask (M), som skulle inneburit stora faror för en försvagning av yttrandefriheten.
Dessa fleråriga angrepp mot Tryckfrihetsförordningen och flera av dess mest bärande principer avvisades. Som ofta tidigare var det riksdagen som i slutändan försvarade det fria ordet. Kanslihus, delar av juristkåren och en del näringslivsbetalda opinionsbildare stod för försöken att undergräva och bryta ned. Efter avgörandet för några år sedan har i stället 1947 års lagspråk med varsam hand redigerats. Det är detta arbete riksdagen i maj kan väntas föra i mål.
Det har knappast alls uppmärksammats att det är ett mångårigt försvar av den svenska tryckfrihetsmodellen som i och med detta har lyckats. Samtidigt behandlas i riksdagen en handfull frågor om databaser och om hur yttrandefriheten kan skyddas om svenska myndigheter ger rättsligt bistånd till länder där det fria ordet har ett dåligt skydd. En enda av de frågorna – databaser med register över dömda och deras adresser med mera – har uppmärksammats något mer.
I dag kan företag mot betalning erbjuda allmänheten sökbara register där rader av mycket känsliga uppgifter kan knytas till namn, personnummer och bostadsadress. Det är registerhållning, inte nyhetsrapportering eller något annat publicistiskt. Möjligheten att utnyttja en del sådana register för trakasserier och personförföljelser är inte försumbar. För kreditupplysningsbolag kan däremot, enligt en grundlagsbestämmelse, regler för deras verksamhet föreskrivas i vanlig lag.
Samtidigt måste man komma ihåg hur offentlighetsprincipen och tryckfriheten är beroende av varandra. Det som är offentligt måste också få tryckas. Domstolar arbetar under offentlighet, och hemliga domslut har inte i ett rättssamhälle att göra.
Utredningsförslaget, som regeringen bearbetat en del, håller rent mot faran att regler för sökbara register skulle dra med sig att det skulle bli otillåtet att trycka domar och rapportera om brottmål. Man har även försökt att med motivskrivningen till en grundlagsregel sätta upp hinder mot att en vanlig lag eller EU-bestämmelser om sökbara personregister blir alltför inskränkande. Det har ändå blivit oklarheter. Både Tidningsutgivarna och Journalistförbundet, liksom Sveriges Radio och Sveriges Television, har i remissvar pekat på svagheter. Om inte detta kan rättas till i utskottsarbetet återstår att utreda igen och ta upp frågan nästa mandatperiod.
Men det riksdagens konstitutionsutskott främst borde se upp med är svenska myndigheters rättsliga bistånd i utländska brottsutredningar som kan beröra mediers källor – eller tidningar som utges här och har läsare utomlands. Det behöver noga prövas om skyddet mot tryckfrihetsfientliga stats- och penningintressen utomlands verkligen gjorts tillräckligt vattentätt.