Här bör partier till höger och vänster kunna enas.
M-ledaren Ulf Kristersson har bakgrund som socialpolitiker och förra veckan presenterade han ett gediget program med insatser för socialt utsatta barn (Dagens Samhälle, 6/4). Devisen är ju tidigare, desto bättre, vilket är helt rätt. Pengarna gör i regel störst nytta om de satsas på förebyggande arbete, så att barn som riskerar att halka efter inte tillåts göra det. I alla fall inte särskilt mycket.
Därför föreslår Moderaterna att barn vars föräldrar är arbetslösa eller får försörjningsstöd, som oftare än andra kommer från studieovana hem eller tuffare förhållanden, ska ha rätt att vara i förskolan 30 timmar i veckan – alltså i snitt sex timmar om dagen. Den rätten finns redan på vissa håll för alla barn, men om reformen ska få maximalt genomslag behöver den gälla i hela landet.
Även de miljöpartistiska statsråden Gustav Fridolin och Alice Bah Kuhnke är inne på att ytterligare flytta fram förskolans positioner. På tisdagen presenterade de en satsning på att utöka antalet böcker i förskolorna, bland annat med motiveringen att barn som inte kommer från läsande hem tenderar att välja bort läsning. Att öka tillgången till böcker är därför en investering för att skapa mer jämlika förutsättningar.
Även det är rätt tänkt. I söndags beskrev författaren Niklas Krog de stora skillnader som han märker när han besöker skolor i olika områden och sedan läser elevernas texter (Göteborgs-Posten, 8/4). Enligt honom skrev alla elever i årskurs sex i en skola i ett medelklassområde bättre än de starkaste i årskurs åtta i ett utsatt område och det hade inte med elevernas ambitionsnivå att göra.
Problemet var att de vetgiriga tonåringarna i miljonprogrammet inte gavs chansen att nå sin fulla språkliga potential. Därmed går de även miste om flera andra möjligheter, som att nå höga kunskaper i natur- och samhällsvetenskap, senare i livet klara en högre utbildning och på sikt få ett arbete som kräver ett bra ordförråd och en god språkkänsla.
Det senare är inte förbehållet en handfull akademikerjobb. Enligt professor Lars Höglund är utrymmet på arbetsmarknaden begränsat för den som läser knackigt, eftersom arbetsgivarna räknar med att de anställda kan ta till sig texter och kraven ökar för varje år som går (Arbetet, 7/6-2013).
Därför är det direkt elaktatt inte ge alla elever i alla grundskolor samma kvalitativa utbildning. Särskilt eftersom de som är i störst behov av en bra skola ofta drar nitlotten.
Om det ska vändas kan inte insatserna sjösättas först när skolplikten slår till. Redan när barnen är sex, sju år märks stora skillnader i ordförråd mellan dem som lyssnat mycket på sagor och dem som inte har gjort det, vilket betyder att många ligger efter redan från dag ett.
Därför måste grunden läggas i förskolan. Då måste alla få vara där.