Men minst lika allvarliga blir de politiska följderna. Den amerikanske presidenten skadar landets relationer med gamla allierade och försvagar därmed USA:s ställning i världen.
Alla amerikanska presidenter i modern tid har sett banden till Europa som speciella och särskilt viktiga. Partnerskapet med europeiska ledare har haft en central roll i säkerhetspolitiken och bortom den. Tillsammans har USA och EU kunnat agera kraftfullt på världsarenan i allt från nedrustning till klimat.
Så är det inte nu. President Donald Trump genomför den politik som han gick till val på. Den sammanfattas i kampanjslagordet ”America first”. Det speglar synsättet att internationella relationer är ett nollsummespel där USA bara kan vinna fördelar på andra länders bekostnad. I en sådan analys väger de sekellånga vänskapsbanden och värderingsgemenskapen med Europa lätt. Alla relationer med andra länder ses som förhandlingar där USA måste hävda sin rätt.
Tullbeslutet är ett i raden av flera i samma destruktiva anda. Dit hör USA:s uppsägning av kärnavtalet med Iran och det utannonserade utträdet ur klimatavtalet i Paris.
Tullarna kommer, om de blir varaktiga, att skada USA mest. Precis som George W Bushs tullar som ledde till förlust av 200 000 amerikanska jobb i olika näringsgrenar som var beroende av de tullbelagda produkterna.
Det blir även svårare för USA att göra det som Donald Trump beskriver som det viktigaste målet i handelspolitiken: Att tvinga Kina att spela rent.
Här är USA:s kritik fullt rimlig och delas av alla västländer. Det kinesiska företagsägandet och statsstödet håller priserna på kinesiska varor onaturligt låga och skapar orättvis konkurrens på världsmarknaden. Den kinesiska regimen begränsar utländskt tillträde till den egna marknaden och sätter upp hårda villkor. Utländska företag som etablerar sig i Kina kan tvingas dela med sig av patent eller bilda samriskföretag med kinesiska affärspartners. Den som gör affärer i landet tvingas också anpassa sig till en miljö där politiska fri- och rättigheter saknas.
De som trodde att det kinesiska ekonomiska undret skulle väva in Kina i världsekonomin och därigenom främja allmän liberalisering fick fel. Kommunistpartiet kontrollerar staten, staten kontrollerar ekonomin och Kina visar tydligt att det vill ha ekonomiska relationer med andra helt på sina egna villkor.
Det är viktigt att USA och Europa talar med en röst i dessa frågor. Men det är svårt med en amerikansk administration som inte kan skilja en allierad från en motståndare.