Det säger Jimmy Jansson (S), kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna, som en kommentar i Eskilstuna-Kuriren till Socialdemokraternas besvärliga opinionsläge, senast fångat i Statistiska centralbyråns mätning som presenterades i tisdags.
Kommentaren följer vanlig socialdemokratisk mall: Om vi bara blir bättre på att visa vår politikkommer väljarna till oss. Och nyckeln ligger i att mobilisera – att få röstskolkare att ta sig till vallokalerna.
Men att Socialdemokraternas främsta konkurrent är soffan, är en seglivad myt. Deltagandet i riksdagsval är mycket högt i Sverige. Röstskolkarna är därmed för få för att ha någon större inverkan på valutgången.
Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet har uppskattat att Socialdemokraterna hade fått en procentenhet högre valresultat om valdeltagandet 2002 hade varit 100 procent. Det var för övrigt ett riksdagsval där valdeltagandet var det lägsta under de senaste 60 åren – 80,1 procent, att jämföra med 85,8 procent 2014.
Under de sex senaste riksdagsvalen har Socialdemokraterna fått lägre valresultat i september än vad de uppmätt i SCB:s undersökning i maj. Man får gå tillbaka till 1991 för att hitta det omvända. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten och Carl Bildt (M) bildade regering, men valet blev inte den totala katastrof som det såg ut att bli på försommaren.
28,3 procent för S hos SCB är för övrigt högre än vad flera andra opinionsundersökningar har visat på senare tid. Det kan bero på att den långa mätperioden hos Statistiska centralbyrån inte helt har fångat den nedåtgående trenden hos partiet. Sådant har hänt förr i SCB-mätningar.
Men vad kan då de historiskt låga siffrorna bero på?Socialdemokraterna kan inte hitta rätt i den nya miljön med svagt regeringsunderlag och en höger-vänsterdimension som fått konkurrens av en där motpolerna är liberalism i vid mening och auktoritär nationalism. Det har återkommande satt S på kollisionskurs med sin regeringspartner, Miljöpartiet, och skapat turbulens internt.
Partiet har gjort en helomvändning i flyktingpolitiken, utan att låtsas om att så är fallet. Samtidigt med denna nya, hårda S-politik lägger regeringen ett lagförslag om ny möjlighet till uppehållstillstånd för ensamkommande. Propositionen har statsrådet Heléne Fritzons (S) underskrift, men Socialdemokraterna vill inte försvara lagen i debatten.
Mitt i detta, och mot bakgrund av sjunkande opinionsstöd för S, meddelar statsminister Stefan Löfven att det nu ska vara färdigdebatterat om invandringen.
Socialdemokraterna vill inte, av rädsla för väljarförluster, vara ett progressivt, antinationalistiskt parti. Men S lyckas heller inte imponera på de auktoritära väljarna med sin uppenbart taktiska svängning i flyktingpolitiken, samtidigt som det interna motståndet mot den nya linjen hörs allt tydligare.
De här frågorna är inte allt, inte ens i dagenspolitiska landskap. Men de är tillräckligt betydelsefulla för att definiera ett stort parti – dess brist på stadga, vilja och övertygelse.