Det säger barn- och utbildningsnämndens ordförande Jari Puustinen (M) till EK/ST.
Varför då? En hög placering på en lista ser alltid bra ut. Men är denna rankning relevant som kvalitetsmått?
Det hade varit intressant att mer i detalj höra hur Puustinen ser på saken. För om han menar allvar med att jaga dessa placeringar finns det skäl att vara orolig.
Lärarförbundet är en viktig skolaktör. Dess synpunkter är värda att lyssna på. Men man bör även vara på det klara med att Lärarförbundet är ett särintresse med sina egna mål och perspektiv, som inte nödvändigtvis sammanfaller med det bredare medborgarintresset med skolan.
Det är också så man ska se på denna skolrankning. Nog innehåller den relevanta delar. Men mer än något annat är den ett verktyg för ett lärarfack att driva lärarfackliga frågor. För att förstå var en kommuns skolor står, vart de är på väg och vad de behöver ändra är den ett mindre bra verktyg.
Rankningen är en sammanvägning av 13 kriterier. Där finns sådant som känns igen från skolornas gängse utvärderingar, som andel elever som är godkända i alla ämnen och genomsnittligt meritvärde i årskurs nio.
Men bland kriterierna finns även den lokala fackföreningens subjektiva syn på kommunen som avtalspart, liksom resurser till undervisningen, lärarlöner, lärartäthet och andel utbildade lärare. De två sista kriterierna väger extra mycket i den totala sammanvägningen och därmed för kommunens placering på listan.
Det är rörigt. De olika kriteriernas inverkan på helheten och kvaliteten ur ett medborgarperspektiv är oklart. Dyra skolor kan vara bra skolor, men inte nödvändigtvis. Det kan lika gärna vara slösaktiga skolor. Det totala anslaget säger heller inget om fördelningen av pengarna mellan skolor. Johan Söderberg (S), bildningsnämndens ordförande i Katrineholm, pekar i KK på vikten av den resursfördelningen.
Ger hög lärartäthet bättre undervisning? Nja, säger den kunskapsöversikt som Skolverket presenterade 2009. Den generella effekten av små klasser och hög lärartäthet är svag, men kan betyda en del för yngre elever och barn med sämre studieförutsättningar.
Så visst kan det finnas positiva effekter av det ena, det andra och det tredje. Men vad säger den totala placeringen? Och vad betyder det om en kommun tappar eller ökar, exempelvis, 50 pinnhål på ett år?
Är Katrineholm på rätt väg som förbättrar elevernas skolresultat (plats 181) eller står kommunen och stampar, eftersom man ligger på plats 286 totalt? Gäller motsatsen för Vingåker som befinner sig i den absoluta botten när det gäller meritvärde och godkända elever men klättrar i totalen?
Orsakssambanden är varken raka eller självklara, vilket gör rankningen som helhet väldigt svår, för att inte säga direkt olämplig, att arbeta med för en kommun. Den kan skapa missförstånd och förvirring, och leda till felprioriteringar.
Med det sagt får de skolansvariga gärna snegla på delkriterierna var för sig. Det gäller de ovan liksom punkten som tar sikte på sjukskrivningarna. Resurser till undervisningen kan jämföras med utbildningsresultat i absoluta mått och i relation till studieförutsättningar, enligt ett likvärdighetsindex som förbundet använder.
Men kommunerna bör arbeta med egna kvalitetsmått, gärna sådana som tas fram med hjälp av Skolverket. Det ska vara tydliga mål, som alla förstår, och inte fler än en rektor kan hålla i huvudet.