Det var ingen framgång. Men det var heller ingen katastrof för Trump och hans parti.
Valnederlaget för republikanerna ska tolkas som ett avståndstagande från väljarna. Dock är det i stort hur det brukar se ut för den sittande presidentens parti i ett mellanårsval, särskilt under den första mandatperioden.
Demokraternas övertag på nio procent i valet till representanthuset är mer än exempelvis republikanernas motsvarande seger 1994 och 2010, då Bill Clinton respektive Barack Obama åkte på var sin praktsmäll.
Men det är betydligt mindre i antal mandat, vilket beror på ändrad distriktsindelning efter folkräkningen 2010. Republikanerna, som då hade vunnit många delstatsval, drog om valdistriktsgränserna för att gynna sig själva.
Övertaget i mandat räcker för demokratisk majoritet i representanthuset. Partiet tar också över flera guvernörsposter, de flesta i det rikspolitiskt viktiga Mellanvästern. Senaten, däremot, kontrolleras fortsatt av republikanerna som till och med utökar sin majoritet. Det hänger samman dels med att det var betydligt fler D- än R-senatorer som skulle väljas om denna gång, dels med att Donald Trump tycks ha gjort en stark kampanjinsats i några jämna val.
Vad innebär då detta för framtiden? Eftersom representanthuset beslutar om riksrätt kan Trump ställas inför en sådan, om specialåklagarens rapport om presidenten innehåller starkt komprometterande uppgifter. Huruvida det i så fall leder till en dom är en annan fråga, då det är senaten som utgör domstol och måste fälla med två tredjedels majoritet.
För att inte misslyckandet med en riksrättsprocess ska slå tillbaka mot demokraterna kan de välja att i stället tillsätta olika arbetsutskott för att hålla utfrågningar i syfte att synliggöra Trumps rättsövergrepp, samarbete med Ryssland med mera, och därmed undergräva honom politiskt.
Ett representanthus som kontrolleras av presidentens motståndare kan å andra sidan skapa en dynamik som kan vara till fördel för Trump inför presidentvalet 2020. Han kommer nu att skylla alla landets olyckor på denna parlamentariska församling.
Demokraterna har för närvarande ingen stark ledare, än mindre någon som ser ut som en självklar presidentkandidat.
Det måste ändras snart. USA och världen behöver befrias från Donald Trump.
I utrikespolitiken har han ännu inte åstadkommit den katastrof som många av oss befarade, men väl försvagat USA:s relationer med framför allt Europa. Världens mäktigaste land har blivit mer inåtvänt, mindre konstruktivt och mer oförutsägbart.
Förutom att driva på splittringen av USA är Trump även en inspirationskälla för europeisk extremhöger. Den rörelsen stötte i tisdags på en motgång, men den har ännu inte tillfogats den stora skadan.