Den globala systemkollapsen

Sällan har uttryck som ”systemkollaps” och ”något håller på att gå sönder” passat lika bra som nu. Det blir tydligt i FN:s klimatpanels senaste rapport, som presenterades natten till måndagen.

Övrigt2018-01-19 15:33
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Där framgår följande: Om vi kör på som i dag kommer den globala uppvärmningen inte att stanna vid 1,5 eller 2 grader till år 2100, utan fortsätta upp emot 3, 4 eller 5. Det kommer bland annat att leda till mer av det vi redan ser, som höjda havsnivåer, krympande havsis i Arktis och extremväder, exempelvis torka och skyfall.

Det positiva är att det inte är kört – men bråttom. Mycket måste hända under de närmaste 10 till 20 åren, och rapporten räknar med att det till och med behövs negativa utsläpp, alltså någon form av infångning av koldioxid från luften.

I övrigt räcker det inte att göra en enda gigantisk mastodontåtgärd. I stället krävs långtgående förändringar inom i stort sett alla delar av samhället, som energi, industri, transport och stadsplanering – lokalt, nationellt och globalt. Politik och näringsliv måste dra åt samma håll och privatpersoner få incitament och hjälp för att välja de klimatsmarta vardagsalternativen, som att transportera sig med cykel och kollektivtrafik, äta mer vegetariskt och energieffektivisera hemmen.

Alternativet är en global systemkollaps, och som vanligt är det redan utsatta människor som drabbas hårdast. Det är öbor som kommer att se sina hem översvämmas och bönder i utvecklingsländer som får sina jordar förstörda.

Därmed påbörjas – eller snarare fortsätter – en folkvandring som är betydligt större än dagens, eftersom fattiga som tvingas flytta dyker upp någon annanstans, med flyktingströmmar och konflikter som följd.

Just för att problemet är världsomfattande är det nödvändigt att få med åtminstone alla större länder i klimatmatchen, och då inte minst USA. Därför är det bra att en majoritet i EU-parlamentet har röstat för att nya handelsavtal bara ska kunna tecknas med stater som har skrivit under Parisavtalet, som Donald Trump meddelat att USA ska dra sig ur. Särskilt eftersom Jair Bolsonaro, som kan bli president i Brasilien, har avfärdat den globala uppvärmningen som humbug och gått till val på att göra Trump sällskap i utträdet.

För all forskning och alla klimatmöten till trots, skildras klimatförändringarna fortfarande ibland som någonting som kan vara påhittat och som ledare för världens länder kan välja att inte tro på. Bolsonaro och Trump är långt ifrån unika, utan har sällskap i sina åsikter av andra högerpopulister. På så sätt ser det värre ut för världen i dag än när Parisavtalet undertecknades 2015.

Å andra sidan har det på andra sätt aldrig varit bättre. Det har aldrig funnits så goda vetenskapliga förutsättningar för att göra något åt problemet som nu, och heller aldrig lika mycket kunskap om vad som händer om vi inte agerar.

Det leder förhoppningsvis till att fokus flyttas från vad det kostar att ställa om till vad det kostar att inte göra det. För det är långt ifrån gratis att låta nuvarande utveckling ha sin gång.

Fråga bara dem som drabbades av sommarens bränder eller har fått sina hem förstörda av smältande isar.