Vattnet i kanalen intill cykelvägen är grönturkost och alldeles blankt. Medan jag trampar mig fram på sträckan mellan Borensberg och Berg på den treväxlade hyrcykeln hinner jag fundera ganska mycket på den blå kanalen, Göta kanal, som utsetts till årtusendets svenska byggnadsverk. Jag tänker att den kraftinsats som krävs av mig för att tillryggalägga dagens cykeletapp längs kanalen, på sammanlagt lite över 40 kilometer (en sträcka som jag sedan gärna kommer att skryta med inför vänner och bekanta), inte är någonting jämfört med hur de som byggde kanalen mellan 1810 och 1832 fick slita. Informationsskyltarna berättar att Baltzar von Platen tog initiativ till den 190 kilometer långa kanalen för att fixa en transportled genom Sverige, en förbindelse mellan Östersjön och Kattegatt. 87 av kilometrarna är grävda för hand av sammanlagt 58000 soldater.
På kanalbåten, som transporterar den som inte vill trampa själv, berättar en guide att varje person som grävde hann skotta upp sex kubikmeter massa ur den blivande kanalen varje dag. Arbetet utfördes med träspadar, förstärkta med en plåtsko. Dag ut och dag in grävde de. Arbetsdagen varade i tolv timmar. Vad är en ömmande rumpa efter en självvald cykeltur jämfört med deras slit, som enligt uppslagsverken är det största svenska byggnadsprojektet genom tiderna och gav en konstruktion som av många framröstat som ett svenskt underverk?
Den som trampar längs kanalen behöver inte ha någon jättekondition, för cykelvägen är nästan alldeles platt. Trots det är det en nivåskillnad på lite över 90 meter som ska justeras i kanalen och det sker med hjälp av slussar. 58 slussar finns längs Göta kanal och fortfarande är två av slussarna handdrivna, varav den ena är den i Borensberg, där min cykeltur börjar. Längs min cykelsträcka hinner jag se ett gäng båtar som slussas framåt i kanalen - alla utan missöden à la de som speglas i filmen Göta kanal… Blir kanske ingen utmärkelse för det, men det är fascinerande att se förflyttningen i höjd. Utmärkelser borde dock ha gått till de som grävde kanalen, precis som Tage Danielsson påtalar i sin dikt "De händer som grävde på Göta kanal". Varför står ni inte statyer på torgen?