Dessutom finns vi på ledarredaktionen, som på många sätt är en udda fågel i den mediala ankdammen. Vårt jobb är att ta ställning, analysera och driva liberal opinion. Det skiljer oss rejält från exempelvis nyhetsreportrarna, som inte får ta ställning.
Därför är det en tydlig spärr mellan ledarredaktionen och övriga avdelningar. De lägger sig inte i vilka ämnen vi tar upp eller vilka ståndpunkter vi antar. På samma sätt är det otänkbart för mig, som liberal opinionsbildare, att gå runt på redaktionen och försöka diktera villkoren för nyhetscheferna. Bland annat eftersom de i så fall sannolikt skulle be mig att fara och flyga, och se till att mitt skrivbord placeras i en avlägsen garderob.
Rollfördelningen är ingenting unikt för Katrineholms-Kuriren och Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning. Så ser det ut på de flesta dagstidningar i Sverige och det anges tydligt i både papperstidningen och på nätet vilka artiklar som är vad.
Trots det har flera av mina kollegor hamnat i skottgluggen under den senaste veckan, på grund av lördagens ledare som ställde sig kritisk till att arrangera en folkomröstning om landsbygdsskolorna i Strängnäs. Kommentarerna, som i en del fall har snuddat vid personangrepp, har framför allt riktats mot kollegorna i Strängnäs, som lika lite som någon annan i koncernen hade något som helst inflytande över vilken ståndpunkt ledarredaktionen valde att föra fram i frågan.
Det handlar inte om att de olika redaktionerna tar avstånd från varandra, utan om att svenska tidningar för länge sedan insåg att det måste vara tydlig skillnad mellan news och views – nyheter och åsikter – och alltså låter de olika redaktionerna jobba självständigt. Därför har jag ingen aning om vad mina kollegor tycker om lokala folkomröstningar. Precis som jag inte vet vad de anser om exempelvis migrationspolitiken och regeringsfrågan, eller om de är för eller emot monarki – tre områden där ledarsidan driver tydliga liberala linjer. Om jag ska ge mig på en gissning tror jag att det finns ett myller av åsikter på jobbet, precis som det gör i samhället i stort.
Å andra sidan spelar det ingen roll huruvida jag och övriga på ledarredaktionen har kollegorna med eller mot oss. För det är inte de som bestämmer vilka ämnen vi ska behandla eller vad vi ska tycka.
Inte heller ska reportrarnas åsikter prägla deras nyhetsarbete. Där ska de opartiskt låta människor komma till tals. Inte driva personlig opinion.
Vidare låter ledarredaktionen inte enskilda intressegrupper, politiker eller det allmänna opinionsläget sätta agendan. Inte heller har vi ambitionen att stryka alla medhårs, och även om vi hade det skulle vi inte ha en chans att lyckas.
Ledarsidan publicerar för det mesta två texter per nummer och tidningen utkommer cirka 300 gånger om året. Om varje artikel innehåller minst en åsikt blir det runt 600 åsikter per år.
Att någon läsare skulle hålla med ledarsidan i samtliga fall är inte särskilt troligt, och det är heller inte meningen, vilket leder till att en del ibland blir upprörda. Det är dock ledarsidans uppgift att beröra, påverka och driva opinion.
Det gäller när riksdagspolitiker gör pensionsutspel och när Donald Trump rör runt i den internationella grytan. Men det gäller minst lika mycket, om inte mer, när det gungar i kommun- och landstingspolitiken.