Det som nu sägs av vissa folkvalda ger skäl att ställa frågan.
Av intervjun med chefen för socialförvaltningen, Mehmed Hasanbegovic, framgår att de ansvariga i kommunen inte känner till omfattningen av problemet.
Hur kommer det sig? Förklaringarna från den högsta politiskt ansvariga, kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson (S), är mycket märkliga.
Som svar på frågan varför kommunen inte för statistik över hedersproblematikens omfattning i Eskilstuna svarar han: ”Det borde vi kanske göra. Samtidigt är det här något som inte är alldeles enkelt att definiera. När vi inte kan intervenera, inte kommer in i de här familjerna och personen inte vill berätta själv så är det otroligt svåra case.”
Det är rätt snurrigt. Även om antalet socialtjänstärenden, eller andra ärenden, är litet i förhållande till problemets omfattning, går det att föra statistik.
Men för att göra en grundlig kartläggning finns andra, väl etablerade metoder, vilket Jimmy Jansson borde känna till. Dessa metoder ringar in hedersförtryck. Det är ett förtryck som kan vara komplext, men är ändå väl definierat av forskningen och av myndigheter.
Det senaste exemplet är den enkätundersökning som finns i kartläggningen från Örebro universitet, som togs upp i onsdagens ledare. Med hjälp av en rad frågor till ett representativt urval av elever i årskurs nio i Stockholm, Göteborg och Malmö, har man kunnat se hur många som är utsatta för kontroll av sin sexualitet respektive är utsatta för sanktionerat kollektivt våld, från familjen eller släkten, vars syfte är att kontrollera och korrigera beteenden.
Liknande enkätundersökningar har tidigare gjorts av länsstyrelser, bland annat i Uppsala och Gävleborg.
Detta har föreslagits även i Eskilstuna. 2016 lämnade Liberalerna in en fullmäktigemotion som efterlyste en kartläggning bland skolorna för att se hur utbredd hederskulturen är bland unga. Motionen avslogs av en majoritet i fullmäktige, däribland av de styrande partierna S, M och C.
”Det är inte mer kartläggningar som behövs, utan mer handling och aktiva åtgärder”, skrev kommunledningskontoret i det yttrande som låg till grund för avslaget.
”Inte mer” syftar på socialförvaltningens kartläggning 2016, av allt att döma under den tid som Liberalernas motion behandlades. Den bild av hedersförtryckets förekomst som tecknas där, grundas dock inte i någon kunskap om den faktiska situationen i Eskilstuna, utan är uppskattningar utifrån nationella undersökningar.
Det är inte seriöst. Effektivt arbete mot hedersförtryck kräver gedigen kunskap om verkliga förhållanden på så specifik detaljnivå som möjligt. Så att organisationen byggs upp på rätt sätt och rätt insatser sätts in. Om det görs enkäter i Eskilstunas skolor om droganvändning, varför inte om hedersförtryck, åtminstone vart femte år – som det föreslås i studien från Örebro universitet?
Jimmy Jansson och andra i den politiska majoriteten bör därför sluta cirkla runt frågan och leta efter undanflykter. I stället bör de besluta om en kartläggning av det slag som Stockholm, Göteborg och Malmö har gjort. Förslagsvis genom att anlita ett universitet och göra undersökningen tillsammans med flera Mälardalskommuner.