Men det är en sak att säga, en annan sak att göra. Lagen om en ny möjlighet till uppehållstillstånd för ensamkommande är ett tillfälle då pragmatismen sätts på prov.
Det är ingen perfekt lag. Sett till dess utformning är det inte ens en bra lag. Men det är den lag som har kunnat klämmas fram ur en svår regeringsförhandling, med syfte att ge en chans till människor som har farit illa i asylsystemet.
Det handlar om asylsökande som registrerats som ensamkommande barn innan skärpningarna av asyllagen utannonserades och som har fått vänta på asylbeslut länge. De som har registrerats som asylsökande senast 24 november 2015, har fått vänta på ett utvisningsbeslut i minst 15 månader och vid beslutstillfället bedömts vara 18 år får möjlighet att stanna kvar i landet tillfälligt för att läsa på gymnasiet eller motsvarande. Det handlar uppskattningsvis om 9 000 personer som mest.
Därefter har de chansen till permanent uppehållstillstånd om de skaffar jobb. I praktiken kommer det kravet att bli svårt att uppfylla för de allra flesta. Ett rimligt antagande är dock att politikerna till dess hittar andra vägar till uppehållstillstånd för dessa människor, som då har bott i Sverige väldigt länge.
Alltså hänger det på denna lag. Kritiken från vissa remissinstanser har varit hård. Det handlar främst om att man låter längden på handläggningstiden styra möjligheten till uppehållstillstånd.
Men det finns gott om vikter att lägga i den andra vågskålen. Den tillfälliga asyllagen försämrade möjligheterna till asyl. Där fanns dock övergångsbestämmelser som sade att barn som ansökt om asyl senast 24 november 2015 skulle undantas från den nya lagen, förutsatt att de fortfarande är barn när Migrationsverket fattar sitt beslut.
De långa handläggningstiderna har dock gjort att denna bestämmelse inte har kunnat användas. Medan Migrationsverkets kvarnar tuggat har många barn hunnit bli vuxna men även rotat sig i Sverige.
I den tidigare lagen fanns paragrafen om ömmande omständigheter. Den kunde användas för personer som bedömts sakna skyddsskäl men där man kunde väga in personens anpassning till Sverige och situationen i hemlandet. Bestämmelsen hade kunnat användas i fall som dessa, särskilt med tanke på det dåliga säkerhetsläget i Afghanistan som de allra flesta ensamkommande är medborgare i. Men eftersom paragrafen snävats in kraftigt i den tillfälliga asyllagen, går det inte.
Det finns de som menar att många fler grupper än dessa ensamkommande drabbas av den tillfälliga asyllagen och att det därför är fel att särbehandla just de här ungdomarna. Liberalerna tillhör dem som resonerar så. Argumentet är egendomligt. För det första har denna grupp människor farit illa på ett alldeles särskilt sätt – de är offer för lång handläggningstid. För det andra är det väl bättre att reparera något av den skada som den nya, hårda asyllagen orsakar än att inte reparera något alls. Hellre hjälpa vissa än att hjälpa ingen.
För att lagen om ensamkommande ska antas av riksdagen krävs Centerns röster, som också är det enda parti som ännu inte har tagit ställning. Ja-röster från Centerpartiet innebär att den borgerliga enigheten bryts. Men det är även en trovärdighetsfråga för partiet. Centern har utmärkt sig som det flyktingvänliga partiet och har hela tiden sagt att det är viktigt att hitta en lösning så att dessa ungdomar kan stanna i Sverige. Nu är det upp till bevis.