Dessutom flyttar brottslingar på sig, och polisresurser behöver vara rörliga. Det gäller både vid stora arrangemang och när allvarliga brott tidvis är vanligare i någon stad eller region.
Om delar av polisresurserna i stället fördelades efter kommunernas ekonomiska styrka skulle kommuner i ekonomiska svårigheterkunnafå sämre trygghet, medan välbeställda och dessutom lugnare kommuner fick fler poliser.
Personalbristen hos polisen, under en pågående utbyggnad av utbildningen, leder lätt till kritik om lokala förhållanden. Tankar på kommunala poliser har luftats förut. Likaså på att kommuner skulle kunna betala staten för att få fler polistjänster på orten. Göran Dahlström är inte den förste. Båda dessa idéer har varit i – bland annat moderata – påsar innan de nu hamnat i säck i Katrineholm.
I städer som Växjö och Kalmar har det diskuterats, delvis av kommunalråd som vill marknadsföra sig själva utan att riskera verkliga kommunala utgifter.
En variant har varit att storstäder som Stockholm, med många större arrangemang och omfattande och alkoholdrypande krogverksamhet, med åtföljande misshandel och nattlig oordning på gatorna, borde få ha en egen styrka av ordningspoliser. Där skulle man möjligen kunna påstå att en ekonomiskt stark storstad skulle bidra till trygghet och polisskydd i andra, ekonomiskt svagare, regioner genom att avlasta den statliga polisen.
Men med lite mer eftertanke börman inseatt en mer allmän utveckling mot kommunala polissatsningar skulle kunna förvärra skillnaderna i invånarnas trygghet mot brott. För kommunernas centrala uppgifter finns ett system för att utjämna mycket av skillnaderna i såväl skattekraft som åldersstruktur och sociala förhållanden. Men dessa ambitioner skulle inte stödjas, utan tvärtom motverkas, ifall sådana kommuner som ändå har bättre ekonomi än andra skulle kunna möblera om i de statliga polisresurserna – till nackdel för andra orter.
I Kalmar, där kommunen avlönar ett par väktare för att hålla uppsikt i stadskärnan under stökiga helgkvällar, vill Moderaterna utvidga detta så att det liknar en permanent styrka av extrapolis. En av lokaltidningarna, Barometern (M), vill inte se väktare med kort utbildningi en sådan roll med stora befogenheter, och föreslår i stället kommunalt bidrag till staten för att ha fler tjänster i just Kalmar. Den modellen känns igen, i kommunalrådet Göran Dahlströms (S) idé om att staten skulle ta emot pengar från kommunen för några fler tjänster i Katrineholm.
Men i ett läge där polisens personalstyrka i landet som helhet inte är uppe på rätt nivå, och där utbildningen tar tid, kommer det att dra med sig en omflyttning av personal utan hänsyn till brottslighetens fördelning. Det kommer aldrig någon regering att kunna gå med på. Så det är lättköpt för kommunalråd att bravera med den betalningsviljan,
Jämförelsen med den delade finansieringen av järnvägsinvesteringar håller inte den heller. Ökad spårkapacitet på trånga ställen i Mälardalsregionen skapar utrymme för förbättrad trafik över stora områden, och nyttan sprids bland annat till Katrineholm. Där handlar det inte om att betala för att få mer på andras bekostnad.