Generaldirektören i ett statligt verk anhålls av åklagare för trolöshet mot huvudman, och kan därför inte infinna sig när han är kallad till ansvarig minister.
Hur sensationellt detta än är måste man komma ihåg att brottsutredning är en sak, men att resultatet är okänt på ett så här tidigt stadium. Flera personer är anhållna. Ansvarsfördelningen mellan dem är okänd för utomstående. Så även om det så småningom blir fällande dom kan det då vara någon eller några som döms, medan andra frikänns eller inte ens blivit åtalade.
Som så ofta är det viktigt att inte gå händelserna i förväg i skuldfrågan, och komma ihåg att misstänkta inte är skyldiga bara för att de är misstänkta.
Brottsutredningen är likväl allvarlig. Den är på ett sätt en sällsynthet, men på ett annat sätt har den ett bara alltför bekant innehåll. En lägre chef i Fastighetsverkets organisation är misstänkt för bland annat grovt mutbrott i samband med upphandlingar av renovering av kulturfastigheter. Det är till stor del sådana byggnader som Fastighetsverket sköter. I Sörmland förvaltar verket bland annat Gripsholms slott, Tynnelsö utanför Strängnäs samt representationsbyggnaderna på Harpsund.
En mutbrottsutredning i ett statligt verk är inte unik, men däremot sällsynt. Mutor är över huvud taget ovanliga i Sverige, särskilt i en internationell jämförelse, och det gäller även statliga myndigheter. Det särskilt märkliga är att den högsta ledningen, generaldirektören och ytterligare en hög chef, delgivits misstanke om trolöshet mot huvudman. Denna uppges bestå i att de utrett misstänkta oegentligheter men inte vidtagit de hårdare åtgärder som skulle varit befogade.
En polisanmälan verkar ha skett för några månader sedan, eftersom statsrådet Per Bolund (MP) enligt Sveriges Radio berättat att han blivit underrättad om den i november. Det är ett misstänkt trolöshetsbrott av högst ovanligt slag, och även det talar för att det är svårt att veta hur den juridiska prövningen slutar.
Men på ett annat sätt verkar en del av de misstänkta brotten vara tämligen bekanta från den svenska kriminalhistorien. Det handlar om upphandling, och därtill om byggarbeten. Att detta är en riskzon, där både företag i näringslivet och stat och kommun behöver vara extra vaksamma mot otillbörliga betalningar eller andra förmåner till anställda, är en gammal uppfattning. Den kommer av sådant som faktiskt hänt. Kriminalvårdsverket var för inte så länge sedan ”brottsoffer” i samband med en annan mututredning i som gällde statliga byggnader.
För den skull ska man inte heller misstänkliggöra byggfolk i allmänhet: Även bland yrkesfolket i den branschen har man den i Sverige allmänna uppfattningen att givande och tagande av muta är omoraliskt och starkt skambelagt. Den hårdare regleringen av offentlig upphandling bör dessutom ytterligare ha minskat utrymmet för kick-backs och andra oegentligheter.
Men både i företagsledningar och på revisionsbyråer bör man ändå minnas att kombinationen högre risk och större ekonomiska värden talar för extra uppmärksamhet på vissa slags upphandlingar, inte minst av arbeten som kan växa under komplicerade reparationer av fastigheter.
Säger händelsen i Fastighetsverket något om en sjunkande etisk nivå i statsförvaltningen – eller i Sverige i allmänhet? Nej, det är ett ovanligt fall, med mycket udda inslag, och det håller inte för några generaliseringar alls.
Det mesta talar dessutom för att delar av näringslivet löper större risk än statsförvaltningen att utsättas för ekonomisk brottslighet – där leverantörer ger dolda förmåner till anställda för att dessa inte ska vara aktsamma med arbetsgivarens pengar.