Tidningen når honom på ett hotellrum i västra Kanada några dagar före julafton.
Musikalen Chicago har blivit det stora flaggskeppet i Dylan Ratells artistkarriär. Rollen som Mary Sunshine, mannen som klär sig i kvinnokläder, har han spelat såväl på turnéer världen över som på Broadway. Och nu är han med i uppsättningen som är ute på en stor turné runt hela Nordamerika. Han får fem dagar ledigt över jul innan det är dags att inställa sig i Miami igen.
‒Mary Sunshine är fortfarande rolig att spela. Det är mycket make up som ska på varje kväll, skrattar han.
‒Som artist för du en skakig tillvaro, det kan vara svårt med inkomsterna, och jag är tacksam över att Mary Sunshine ger mig både lön och möjligheten att få resa mycket och se hela kontinenten. Men nu är jag redo för en ny roll.
Och högt upp på önskelistan i jul står drömmen om att så småningom få in en fot i den svenska musikalvärlden.
‒En roll i en uppsättning i Stockholm, en lämplig studieplan, en sponsor eller en svensk make – det är väl de bästa chanserna för mig att bli svensk, säger han med nya hjärtliga skratt.
‒För jag vill fortfarande leva i Sverige framöver.
Sedan han kom hem i somras har han och hans agent jobbat på framtidsplanerna. Dylan var först inställd på att åka tillbaka till Sverige så snabbt det bara gick, men att byta land med allt vad det innebär utgör en lång process har han insett.
Dessutom hände mycket inuti honom som krävt bearbetning.
‒Det var som att komma hem som soldat från kriget, om du förstår. Jag var förändrad som människa, och fick ägna lite tid åt att bygga upp mitt liv på nytt. Framför allt har jag fått nya familjevärderingar, och har numera en mycket närmare relation till min familj.
‒Jag antar att den största läxan jag lärde mig i Sverige var att bli mer "lagom". Att inte kasta mig iväg huvudstupa i nya projekt utan jobba mer långsiktigt och genomtänkt.
Han är oerhört glad och tacksam över att han tog beslutet att medverka i tv-programmet just i år, för han håller med om att deltagargruppen var speciell och snabbt fick en fin sammanhållning
‒Vi hade en härlig dynamik, och det är ju inte så konstigt. Under ett par veckor lever du tätt tillsammans med andra i samma speciella situation, isolerad från ditt vanliga liv. Du lär dig massor av nya saker om både länder, människor och inte minst dig själv.
‒För att hoppa på en sån här grej måste du nog vara lite speciell, vara en sökare på ena eller andra sättet. Jag kom ut ur vår bubbla gladare och mer balanserad, med en starkare känsla av vad som är viktigt i livet.
Dylan har varit aktuell för "Allt för Sverige" tidigare säsonger, avslöjar han, men Chicago har kommit i vägen.
‒När det nu passade och jag åkte, gjorde jag det med ett tomt bankkonto, en lite planlös framtid och utan några större ambitioner. Jag såg det mest som ett kul tillfälle att få resa till Sverige. Som de flesta andra amerikaner hade jag inte ägnat mina förfäder och mina rötter speciellt många tankar.
Men numera går tankarna desto oftare till hans farmors farfars far Lars Erik Olsson, född 1840, och hans familj på gården Olofslund i Näshulta. Sonen Karl var den som ensam utvandrade till Amerika 1902, och startade sin egen familj i Bay City, Michigan, där Dylans familj fortfarande bor kvar.
Han kommer aldrig att glömma känslan när han vandrade runt på den vackra mark som hans förfäder levt på och brukat.
‒Jag hade en tid hemma när jag varken uppskattade min familj eller vad i övrigt jag hade i livet. Men att få läsa om Lars Erik, som arbetade hårt och gjorde något bra av sitt fattiga liv, och som hade lyckan att bli förälskad flera gånger genom åren, ger mig hopp. Jag som önskar att få bli riktigt kär åtminstone en gång i livet. Och Karl jobbade på pianofabrik innan han blev pastor. Jag jobbar också med pianon kan man ju säga.
‒Jag insåg att jag varit olycklig i ett liv fyllt av förmåner. Jag skämdes lite över att först vid 27 års ålder komma till den insikten.
Dylan och hans pappa har inte pratat så mycket om Sverige förr. Det gör de nu.
‒Det är så roligt att få dela mina erfarenheter och all fakta om vår familj med pappa, mamma och farmor. Jag skulle så gärna vilja visa dem allt jag älskar med Sverige.
Han har tät kontakt med flera av de svenska familjemedlemmar han mötte på släktkalaset i Malmköping. Sedan det blivit officiellt att han vann kan de ha en mycket mer öppen och rolig relation i de sociala medierna. Han hoppas kunna hälsa på dem igen i sommar, och skulle gärna kombinera släktmöten med Stockholm Pride.
‒Och jag kommer definitivt tillbaka till Eskilstuna, säger han plötsligt.
What?
‒Vi hade ett par inspelningsfria dagar mitt i produktionen och blev inkvarterade i Eskilstuna. Så vi bodde där ett par nätter, och det var innan jag ens hade haft min dag och fått veta att mina förfäder kom från Näshulta. Cool, huh?
‒Jag älskade verkligen Eskilstuna, en väldigt fin och rolig stad som jag gärna spenderar mer tid i.
Men som bostadsort lockar nog Stockholm mer, och inte enbart tack vare storstadspulsen.
‒Jag träffade en väldigt trevlig man i Stockholm när vi var där, och han har varit här och hälsat på. Vi får se vart det tar vägen.