Ibland sägs det att definitionen av galenskap är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig andra resultat. I vetenskapliga sammanhang behöver man visserligen ofta testa flera gånger så att man kan vara säker på resultatet. Men någon gång får man ändå sätta ned foten och konstatera att man testat klart. Det är så vi får ny kunskap.
Inom svensk sjukvård är man bra på att testa, forska och genomföra studier när det gäller den medicinska sidan av vården. Resultaten bidrar till att behandlingar ständigt utvecklas och blir bättre. Det ska vi vara glada för.
Men när det gäller vårdens organisation och arbetsmiljö gäller snarast det omvända. Där upprepar man samma usla teser och metoder om och om igen och förväntar sig ständigt andra resultat än de man fått.
Vi har exempelvis haft långa vårdköer sedan 1960-talet. Ingen vill ha dem. Alla fattar att de gör betydligt mer skada än nytta. Ändå finns de kvar och blir bara längre.
I dag är personalbrist en avgörande faktor för att köerna växer och att det är svårt att hålla vårdplatser öppna.
Så vad gör regionerna för att se till att personalen stannar kvar och att vakanta tjänster blir tillsatta? Svaret går att sammanfatta ganska enkelt: inte mycket.
Det man gör har man gjort förut och trots att lösningarna på problemen uppenbarligen inte fungerar återanvänds de. Det handlar om att få färre att göra mer. Att stänga vårdplatser så att personalen ska räcka till de platser som hålls öppna. Att detta bidrar till en undermålig arbetsmiljö där det inte alltid går att upprätthålla patientsäkerheten. I sig bidrar dessa lösningar också till att skapa onda cirklar. De problem de ska lösa förvärras över tid.
Region Sörmland hoppade så sent som i november på en annan trend bland regionerna: ett anställningsstopp för hyrpersonal. I stället skulle regionen rekrytera egen fast personal som skulle vara på plats när stoppet införs den 1 februari. Det är svårt att anmärka på ambitionen. Fast personal är naturligtvis att föredra framför tillfällig hyrpersonal.
Logiken bakom beslutet är dock svårt att förstå. Stopp för hyrpersonal har utan framgång testats förr av flera regioner. I dag är samtliga regioner beroende av bemanningspersonal till en stigande kostnad.
Att just Region Sörmland på kort tid skulle lyckas fylla alla vakanser och göra sig oberoende av hyrpersonalen var därför en plan som var dömd att misslyckats från början. I synnerhet som regionen inte gjort mycket för att förbättra den arbetsmiljö som allt fler väljer bort.
Personalens varningar att det inte skulle gå att genomföra ett anställningsstopp utan att försämra arbetsmiljön för den fasta personalen som jobbar på regionens sjukhus besannas nu.
På Nyköpings lasarett har personalen på intermediärvårdsenheten blivit informerade om att avdelningen kan komma att stängas, eftersom personalen behöver fylla luckor på andra avdelningar.
Att just intermediärvårdsenheten riskerar att stänga är olyckligt. På avdelningen vårdas patienter som är för sjuka för vanliga vårdavdelningar men för friska för intensivvård. Den fungerar många gånger som en avlastning för intensivvården där det är ont om platser och förhindrar att svårt sjuka patienter behöver flyttas till andra sjukhus.
På den psykiatriska kliniken i Nyköping, som även ansvarar för Katrineholm, förbereder man sig för att minska antalet vårdplatser från dagens 41 till totalt 25, eftersom nyrekryteringen gått trögt. Om planen genomförs kommer den att slå hårt mot sköra patienter och försämra arbetsmiljön ytterligare för den kvarvarande personalen.
Styret i Region Sörmland (M, C, VFP, KD) säger att medarbetarna är deras viktigaste resurs och att de därför måste behålla, rekrytera och låta dem utvecklas.
Hur detta ska gå till är oklart. Regionen har dessutom en ovanligt lång väg att vandra, innan den kan kalla sig en attraktiv arbetsgivare.
På debattplats i tidningen konstaterar Vårdförbundets lokala ordförande Lena Lindh att Region Sörmland är mer illa ute än andra regioner, när det gäller kompetensförsörjningen. Sörmland hamnar ”långt under riksgenomsnittet när det gäller hur många barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor som finns anställda för att vårda invånarna.”
En ny undersökning visar dessutom, enligt Lindh, att Region Sörmland inte ens placerar sig på topp 50-listan över tänkbara arbetsgivare, när unga sjuksköterskor rankar vilka arbetsgivare som är mest attraktiva.
Det går att vända trenden. Personalen som slutat kan lockas tillbaka och de som överväger att sluta kan i stället välja att stanna. Men då måste de styrande politikerna och ansvariga tjänstemännen vara beredda att pröva nya vägar för att förbättra arbetsmiljön. Varför inte titta på bemanningsföretagens metoder: bättre löner och flexiblare scheman. De har inte svårt att hitta nya sökande till sina tjänster.
Tipset till regionstyret är därför enkelt: börja med att förbättra arbetsmiljön för era anställda i vården. Därefter blir det lättare att rekrytera ny fast personal. Ett forcerat stopp för hyrpersonal kommer då inte att behövas. Behovet fasas ut av sig självt.
