Arbetsmarknadsminister Johan Pehrson (L) fick kritik för sitt uttalande om att arbetslösa hade det för "fett". Innebörden var att beroende av bidrag från skattebetalarna bör minskas.
Några som i så fall har det "fett" är de politiska partierna. De har sedan 1966 fått statliga bidrag, från 1969 också bidrag från kommuner och regioner. 2017 hade bidragen femdubblats i fast penningvärde. Alla partier utom Socialdemokraterna och Centerpartiet får den största delen av sina intäkter från skattebetalarna. Socialdemokraterna tjänar bra på lotterier och Centerpartiet fick bra betalt för att sälja sina tidningar.
Detta bidragsberoende tycks dock inte bekymra regeringen. Istället tillsätter den, som kritiserats i en tidigare ledare, utredningar om insyn och transparens i finansieringen av politiska partier och om regleringen för partipolitiska lotterier. Det främsta syftet med översynen verkar vara att komma åt Socialdemokraternas lotterier och stöd från fackliga organisationer.
1960-talets liberaler var pådrivande i att inrätta partistödet. Per Ahlmark skrev boken "Vår fattiga politik". Huvudargumentet var att partierna inte skulle behöva bli beroende av mäktiga bidragsgivare. Dåvarande Folkpartiet var besvärat av Socialdemokraternas ständiga kritik mot att företag stödde borgerliga partier. När partistödet infördes slutade Folkpartiet att ta emot bidrag från företag.
Innan partistödet infördes kom en stor del av partiernas intäkter från medlemsavgifter. I dag har medlemmarna blivit betydligt färre och medlemsavgifternas andel av partiernas inkomster är försumbart. Från 2010 har medlemstalen varit mer stabila, riksdagspartierna har 240–275 000 medlemmar, flest under valår. Det är dock en liten andel av väljarkåren och, trots att antalet riksdagspartier har ökat, färre partimedlemmar än under andra halvan av 1900-talet.
I andra länder som Tyskland är partierna inte lika partistödsberoende. Bidragen baseras inte bara på mandat, utan också på medlemsantalet. Det svenska generösa partistödet innebär att partierna kan klara sig utan medlemmar. Antalet röster avgör partistödets storlek, och det har blivit utrymme för fler politiskt anställda, vilka kan sköta sådant som tidigare utfördes av aktiva medlemmar.
Vi ser tecken på bildandet av en "politisk klass", med svängdörrar mellan lobbyister, intresseorganisationer, förtroendeuppdrag och politiska anställningar. Det riskerar att öka avståndet mellan väljare och valda.
Det kan finnas skäl att öka genomlysningen av hur partierna finansieras även efter att kraven på redovisning har skärpts och det blev slut på anonyma bidrag över en låg gräns. Bidrag från utlandet ska också ses över, där finns idag få regler. En förändring kan behövas, men det gäller att se upp. Sverige ger sedan en tid demokratibistånd till andra länder och genom det kan att demokratiska partier få stöd för att bekämpa auktoritära styren eller bygga upp bräckliga demokratier.
När andra länder, som Ryssland, stryper utländskt demokratibistånd protesterar Sverige. Då kan det sticka i ögonen om svenska partier inte får ta emot stöd utifrån, förutsatt att det redovisas ordentligt.
Visst vore det fel att avskaffa partistödet. Det behövs, att enbart vara beroende av enskilda bidragsgivare och att ständigt behöva jaga pengar ökar risken för fifflande och otillbörlig påverkan. Men kanske kunde det delvis baserat på antalet medlemmar.
Fixeringen vid att försvåra intäkter från andra än skattebetalarna är samtidigt olycklig. En väl fungerande demokrati kräver breda och folkliga partier, och här finns kristecken.
Då är det bra om partierna kan ha fler intäkter än bidrag från skattebetalarna. Även lotterier. Jag har också någon gång blivit uppringd av Kombilotteriet utan att det så där supertydligt har framgått att Socialdemokraterna står bakom. Inte så trevligt, en regel om tydlighet kan behövas. Men att just politiska partier, men inte andra föreningar eller spelföretag, skulle förbjudas att driva lotterier ter sig märkligt.
Valhemligheten sitter djupt i Sverige. Därför kan det vara känsligare än i andra länder att öppet berätta om bidrag till partier. Här behövs en attitydförändring, det måste bli mer naturligt att ekonomiskt stödja partier.
Partier behöver få pengar från flera olika källor. I dag är svenska partier alltför beroende av bidrag från skattebetalarna. Då vore det bakvänt att förbjuda eller kraftigt försvåra för andra intäktskällor än partistöd.
Richard Appelbom är vikarierande politisk redaktör på Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning
